Nej, hon hade inte väntat sig fullt ut den positiva uppmärksamhet som "Återträffen" fått: pris som bästa film och överlag god kritik. Glad för det var Anna Odell, berättade hon för fredagskvällens publik efter en utsåld visning av hennes film.
Under själva filmvisningen hördes halvkväda fniss och stön ur publikhavet. Här fanns säkert både mobbare och mobboffer, personer som varit osynliga i sin klass – eller befunnit sig högst upp i hierarkin. Precis som i filmen.
Anna Odell spelar sig själv. Skådespelarna kom från olika teatrar i Stockholmsområdet. Utvalda på så sätt, att den som spelar hög i hierarkin också en gång varit det under sin skoltid. Men hon mötte verkligen många av sina riktiga före detta klasskamrater, visade dem avsnitt ur filmen och diskuterade sina uppfattningar om hur den gemensamma skolgången i årskurserna 1–9 egentligen hade varit.
– Det var viktigt för mig att möta de riktiga, sa hon och förklarade att det hade varit svårt att få dem att förstå att projektet inte handlade om hämnd och skuld, utan var en undersökning av vad som händer när en person går över konvenansens gränser och lägger fram sin livsberättelse inför dem som allra minst vill höra den.
Bakgrund: verklighetens mobboffer Anna blev inte bjuden när hennes klass verkligen hade återträff.
– Men privat hade jag aldrig gjort som Anna i filmen.