Vad handlar pjäsen om?
– Den berör ett viktigt ämne, en skandal i svensk historia, den om de apatiska flyktingbarnen för några år sedan. En del tror att barnen simulerade, andra att det var föräldrarna som manipulerade dem. Vår pjäs tar upp och leker med begreppet manipulation. Hur agerade människor omkring de här barnen, medier, politiker, experter och andra?
Klargör föreställningen vilken som var sanningen om de här barnen?
– Nja, jag vill inte svara på det. Men den handlar snarare om spelet runt dem. Jonas Hassen Khemiri har skrivit en pjäs som är inspirerad av Gellert Tamas bok om apatiska flyktingbarn. Den är delvis en fars där vi leker med teatern som konstform, samtidigt som vi bollar med svåra frågor. På torsdagskvällen är det också en diskussion efter föreställningen med sakkunniga från Röda korset och FARR, flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd.
Händelserna har några år på nacken och pjäsen hade urpremiär på Folkteatern i september 2011. Varför spelar ni den nu?
– Tyvärr är den fortfarande dagsaktuell. Det finns fortfarande apatiska flyktingbarn i Sverige och spelet runt dem, när olika offentliga instanser använder en händelse för egna syften, är ständigt aktuellt.
Är det första gången du står på en Uppsalascen?
– Nej. Det är tredje gången. Första gången var på Teaterbiennalen i Uppsala 2003 som scenskoleelev. Så spelade jag i en Riksteateruppsättning 2005, En tripp till Alger. Jag har också varit på Uppsala stadsteater som publik och sett min lillasyster Shima Niavarani spela.
Vilken roll har du i Apatiska för nybörjare?
– Jag spelar ett tiotal roller, bland annat en kille, vars kompis syster är ett sådant apatiskt flyktingbarn, och en hetlevrad vän till samma familj. Vi är sex i ensemblen varav två spelar en handläggare och hans samvete. Resten av oss delar på ett trettiotal roller.