Antony and the Johnsons lämnar ingen i sticket

Den skygga och formupplösande kameleonten Anton Hegarty är tillbaka efter megasuccén med andra albumet I am a bird now. Den som var rädd att det så viktiga tredje albumet skulle bli en besvikelse kan andas ut. Hegarty lämnar ingen i sticket, vare sig publiken, valarna eller jorden.
Miljötemat finns som en röd tråd genom hela albumet. Han gör dock aldrig plakatbudskap i sina texter, de håller snarare en både träffsäkra iakttagelser och berörande sångpoesi. Titlar som Kiss my name, Epilepsy is dancing, Aeon, Everglade och Dust and water kanske säger något.
Musikaliskt känns det hela igen, förstås. Antonys glidande sång med det karaktäristiska vibratot ligger på toppen. han måste ha en av världens absolut mest typiska röster just nu. I musiken finns hela spektrat från gitarrock till kammarmusikalisk romans. han har ett mycket välspelande och inte minst spännande band. Särskilt imponerar stråkarrangemangen och alla de olika småljud som orkestern skapar stämningar med.
Känns lite avigt i samband med en ny skiva, men jag längtar redan efter nästa. The crying light släpps på fredag 16 januari.

Antony and the Johnsons lämnar ingen i sticket

Antony and the Johnssons bjuder på träffsäkra iakttagelser och berörande sångpoesi, konstaterar Björn G Stenberg som redan längtar efter nästa album.