Äntligen fanns tiden för romandebuten

Länge kom livet emellan, men nu ger författaren och journalisten Lena Köster ut sin debutroman Men varifrån kommer musiken? En pojkes möte med den mäktiga Cahmanorgeln i Lövstabruk väckte skrivbegäret.

Lena Kösters debutroman Men varifrån kommer musiken? utspelar sig 1728 i Lövstabruk och är en berättelse som varvar fiktion och fakta.

Lena Kösters debutroman Men varifrån kommer musiken? utspelar sig 1728 i Lövstabruk och är en berättelse som varvar fiktion och fakta.

Foto: Tomas Lundin

Kultur och Nöje2005-11-27 00:00
Lövstabruk är stilla denna råkalla novemberdag. Huvudgatan är öde, värdshuset stängt. Grådiset trycker över herrgården och kyrkan. Annat var det när Lena Kösters huvudperson Lars kom till platsen 1728. Då var Lövstabruk ett livligt samhälle, bullrande, myllrande, en chock för fiskarpojken Lars som vuxit upp med karg kust och hav.
I Lövstabruk möter han också för första gången musiken, Cahmanorgeln med dess mystik och styrka.
— Jag ville skriva om mötet med det okända, hur man upplever och känner inför det som man inte har erfarenheter att beskriva, säger Lena Köster.
Men, tillägger hon, under arbetet med romanen utkristalliserade sig även ett annat tema. Detta med miljöns betydelse för ens utveckling.
— Om inte Lars hade kommit till bruket, hade inte hans musikaliska talang tagits till vara. Den hade inte märkts i fiskebyn. I och med orgeln fick hans begåvning en chans att växa. Frågan om vem man själv hade varit om man vuxit upp i ett annat sammanhang, med andra förutsättningar, intresserar mig mycket, säger Lena Köster.

Sju veckor
Lena Köster och jag är kolleger på UNT. Vi arbetar båda på Kultur & Nöjesavdelningen. Men i somras var Lena Köster borta lite längre än vi andra, hade tagit tjänstledigt. Skulle skriva bok. Sju veckor hade hon till sitt förfogande. Synnerligen kort, kan tyckas. Men samtidigt; förberedelsetiden och kraftsamlingen inför själva skrivandet har varit lång, "flera decennier", som hon själv uttrycker det.
— Från början ville jag bli poet. Jag publicerade mig i tidskrifter och gav ut två diktsamlingar på eget förlag. Men någon gång på 80-talet väcktes tanken på att skriva en roman. Fast jag hade inte orken då, med småbarn och heltidsjobb. Att skriva en längre sammanhållen berättelse kändes för tungt, säger hon.

Folkbildare
I stället blev det fler dikter. Och en rad andra skrivuppdrag vid sidan av arbetet som journalist. Diktprogram i radion. Debattbok. Kåserier. Medverkan i antologier.
Dessutom skrev hon musik till ett flertal spel, samt gjorde två mässor.
Mycket kom emellan, prosaberättelsen bidade sin tid.
Men i våras trängde den sig på. Lars stod där och hoppade och ville bli skriven om. Det var dags nu. Lena Köster fick två stipendier som gjorde det möjligt för henne att vara ledig från UNT.
När vi träffades igen efter sommaren, ja, då hade hon satt punkt. Färdig var Men varifrån kommer musiken?, en kortroman där berättelsen varvas med essäistiska inslag, fakta om Lövstabruk och Cahmanorgeln.
— Jag är nog lite av en folkbildare. Jag vill att den som läser min skröna, även ska få med sig kunskap och information, säger hon.
Och vore det inte för ekonomin, skulle Lena Köster omedelbart sätta sig ner och skriva nästa roman. Hon är redo nu, säger hon.
— Det tog sin tid. Men nu har jag gjort det jag alltid velat och jag skulle kunna ägna resten av livet åt detta, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!