Anspråkslös Walz tillbaka

Det har gått fram och tillbaka med den svenska soulen. Förnyare som Kaah och hiphopinfluerade artister som Awa dyker upp och utmanar veteraner som Eric Gadd, men mellan varven är det tystare. Christian Walz karriär har funkat på samma sätt. Han dök upp med sin urbant poppiga soul 1999 men har dröjt till 2004 med uppföljaren.Med Paint by numbers sällar sig inte Walz till förnyarna, man kan mer säga att han fräschar upp soulpoppen. Poppig är han nämligen så det förslår, han skriver ballader som hade kunnat bli pojkbandshits om de gjorts av Westlife. Kombinationen av lättillgängliga melodier och nasal Stevie Wonder-inspirerad röst påminner om det glada åttiotalet, då alla genrer kunde göras om till hitlistemusik. Never be afraid again är en sött tassande, stråkdränkt ballad på rätt sida sentimentalitetsgränsen och inledande Hit n¹ run svänger skönt med vad som nästan liknar Dr Dre-loopar i bakgrunden. Det är, paradoxalt nog, när Christian Walz drar till med funk (som I will let you down) som han svänger minst. Det krävs en helt enkelt en större röst för att kunna vara så konventionell och ändå imponera.