Mycket är nytt i Ansiktets inträde i det svenska musiklivet. Trots att svenskarna matats med amerikanska r&b-videos på MTV och via andra musikkanaler sedan slutet av 80-talet är Uppsaladuon mer eller mindre de första renodlade svenska r&b-artisterna. Som föregångare passar de också på att göra upp med de traditionella könsrollerna inom genren.
Det skulle antagligen ha blivit mer verkningsfullt om Sverige hade en r&b-scen att sticka ut ifrån och om de inte tagit i så mycket. Genom att vända mansbilden till en motsats av den dominerande blir det nya nästan lika orealistiskt som de rådande normerna. Istället för självutnämnda sexgudar som avverkar kvinnliga partners på löpande band är Ansiktets låtjag neurotiska undergivna män som ser mellan fingrarna på flickvännernas otrohet.
Men mycket är sig likt också. På Uppsalakonserten har Erik Nordström och Herbert Munkhammar en utstrålning som Bilboardtoppare. Musikerna är män, kören kvinnor och de två huvudrollsinnehavarna rör sig på typiskt r&b-manér. Live slätas produktionsdetaljer från debutalbumet också ut och musiken drar mer mot typisk amerikansk sängkammarpop samtidigt som de språkbegåvade texterna hamnar i skymundan.
Det kompenseras delvis av livenergin och att bandet gör ett bra jobb med att skapa tyngd i musiken. Ännu bättre hade det varit om inte Svandammshallarnas akustik nästan får det att låta som en utomhuskonsert.
När Äckligt kommer och hela publiken dansar loss spelar sådant ingen roll. Förutom att få den luftiga konsertlokalen att koka som en r&b-fest på sommaren i Los Angeles sätter hitlåten samtidigt fingret på faktumet att Ansiktet har en bit kvar till den riktigt höga livenivån. Med endast material från ett album i ryggen blir det kort och tunt även om de är på god väg.
Ett par skivor och ett par hitlåtar till av #Dennyarnbmannen och Äckligts kaliber så kan de komma hem till Uppsala som landets obestridliga sängkammarkungar, oavsett hur svajiga prestationerna är när det kommer till själva sexet.