I fyrtio år har gymnasieskolan satt upp musikaler och på fredag är det premiär för "Syster Suffragett". Den är nyskriven av tidigare eleven Sara Sönnebo och Emma Anstey står för regi. I Reginateaterns foajé sitter de med eleverna Anna Ingebäck och Ella Palm som delar på huvudrollen. Det har varit ett annorlunda år för produktionen.
– Men vi pratade redan i våras om hur viktigt det är att kursen blir av även om vi kanske inte får spela, så att årets elever ändå får den här erfarenheten och utbildningen, berättar Emma Anstey.
Produktionen började i augusti och involverar runt femtio personer – något som lett till mycket logistik med mindre grupper, inspelade stämmor och koreografi och en period helt på distans. Men de är glada att de får avsluta med repetitioner och inspelning tillsammans i en slags isolering på teatern. Föreställningen filmas utan publik och visas på Reginateaterns YouTube-kanal. Men några som har setts fysiskt hela tiden är huvudrollsinnehavarna.
– Ingen vila för Nova, säger Ella Palm.
"Syster Suffragett" utspelar sig 1919 och publiken följer Nova in i rösträttsrörelsen.
– Hon ifrågasätter vad en kvinna kan vara, både politiskt och personligt. Och så är det lite kärlekshistoria också, en blandning av romans och revolution, berättar Sara Sönnebo.
Musikalen har varit på gång ett tag men med årets hundraårsjubileum för första valet kvinnor fick rösta blev den högaktuell. Ämnet har det lett till reflektioner.
– Jag uppskattar mycket mer att jag får rösta nu, säger Ella Palm.
Men musikalen handlar om mer än rösträtten och det finns ett tydligt HBTQ-fokus.
– Det är mycket frågor om sexualitet som många elever kan relatera till. Det är fint att få se att de känner sig representerade historiskt, berättar Anna Ingebäck.
De har försökt vara historietrogna men samtidigt måna om vad de sänder för signaler. Det har reflekterats över rollbesättning av transkaraktärer och hur man använder språket kring trans och icke-binära karaktärer i ett historiskt kontext. Vilket också lett till ändringar i manus, något som i allra högsta grad har involverat eleverna. Efter att elever påpekat hur vanligt det är att HBTQ-karaktärer dör i populärkultur, skrevs slutet om.
– De är så pålästa och kunniga, jag tycker inte jag visste så mycket i deras ålder trots att jag själv är hbtq-person, berättar Sara Sönnebo.
Diskussionerna är dock inget nytt för i år.
– Tillhörighet, utanförskap, sexualitet och identitet kommer alltid upp, oavsett vilken musikal vi spelar, berättar Emma Anstey.
Behovet av närhet och trygghet i gruppen under dessa samtal framstår nästan som den största utmaningen med restriktionerna– inte logistiken.
– Vi har inte kunnat sitta tillsammans och komma nära fysiskt förrän de här veckorna nu på slutet när vi är isolerade, säger Anna Ingebäck.
De berättar att idag var första gången två karaktärer fick dela en snabb puss. Ella Palm saknar gemensamma uppvärmningar och teaterövningar.
– Nu är det mer: Sprid ut er, stå still, och så sjunger vi.
Trots svårigheterna hoppas man att streamen leder till att fler ser musikalen och de har arbetat mycket med kameravinklar och ljussättning, utan att behöva ta hänsyn till livepublik.
– Jag har släkt i Nya Zeeland som ska titta, berättar Ella Palm förväntansfullt.
Efter premiären går föreställningen att se i fem dagar. Att den går över internationella kvinnodagen är dock en lyckosam slump.