Anna Odell vill inte smita undan

På måndagen ställs konstfackseleven Anna Odell inför rätta i Stockholms tingsrätt. Hon har ingen avsikt att ifrånsäga sig sitt ansvar men undrar också hur långt en konstnär får gå?

"Jag vill ta ansvar för det jag gjort, det handlar inte om att agera som en rättshaverist som till varje pris vill bli frikänd", säger Anna Odell. Här anländer hon till Stockholms tingsrätt på måndagen.

"Jag vill ta ansvar för det jag gjort, det handlar inte om att agera som en rättshaverist som till varje pris vill bli frikänd", säger Anna Odell. Här anländer hon till Stockholms tingsrätt på måndagen.

Foto: Scanpix

Kultur och Nöje2009-08-22 10:00
Målsägande är Norra Stockholm psykiatri och sju anställda på S:t Görans sjukhus. Åklagare Stefan Linds bevisning utgörs av vittnesförhör, av Anna Odells projektbeskrivning samt av journalblad från sjukhuset.
Anna Odell åtalas för våldsamt motstånd och falskt larm. Den tredje åtalspunkten gäller "oredigt förfarande" och betyder att hon ställt till ekonomisk skada, dock utan egen ekonomisk vinning.
- Om jag blir fälld för det skulle också många journalisters arbete, de som håller på med wallraffande, ligga i farozonen, säger Anna Odell.

Innan hon låtsades vara psykiskt sjuk på Liljeholmsbron i Stockholm, inför sitt examensarbete, fick hon rådet av lärarna på Konstfacks institution för konst att rådfråga en jurist om huruvida hon skulle göra sig skyldig till lagbrott eller inte. Det skulle hon inte blev svaret. Möjligen förstod juristen inte riktigt vad hon verkligen skulle göra.
- Men hur som helst har jag handlat i god tro när det gäller allting, eftersom han inte kunde säga att jag skulle göra något brottsligt, säger Anna Odell och tillägger att hon samtidigt inte vill skjuta ansvaret ifrån sig.
- Jag vill inte agera rättshaverist som vill bli frikänd till varje pris, men det känns viktigt att ta reda på vad gränsen går.

På Konstfack pågår arbetet med att tillsätta ett nytt etiskt råd och att utforma etiska riktlinjer. Olof Glemme, prefekt för Institutionen för konst, välkomnar det nya rådet men tror inte på några enkla svar.
- En viktig fråga för oss är hur mycket den enskilde studenten ansvarar för och hur mycket institutionen ansvarar för. Det är en fråga som jag tyvärr inte tror blir besvarad i rättegången, det är ju Anna Odell som är åtalad, inte vi.
Lärarna måste samtidigt akta sig för att varken vingklippa sig själva eller studenternas möjligheter att göra intressanta saker och utmana gränser, menar Olof Glemme.

Vilken betydelse har det om hon blir dömd eller inte?
- Att man väcker åtal betyder att man kan bli fälld, och det är ändå det som är poängen. Men ändå, trots att man rådfrågar jurister på förhand kan det bli andra tolkningar sedan. Samtidigt har fler kunniga personer sagt att hade det inte blivit så stor uppståndelse kring det här hade ingen brytt sig om det, det är en förhållandevis liten sak. Inte heller jurister och lagmän är helt okänsliga inför aktuell debatt.
Detta har hänt
+ Den 21 januari låtsas Anna Odell vara psykiskt sjuk på Liljeholmsbron i Stockholm. Människor som passerar tror att hon ska ta livet av sig och larmar polisen. Hon tillbringar natten på S:t Görans sjukhus.
+ Aftonbladet skriver om händelsen fyra dagar senare. Dåvarande överläkare David Eberhard är rasande. På debattsajten Newsmill skriver han: "Hon och hennes prefekt borde klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb. Varför inte rekommendera dem en anställning på cirkus. Pajasar brukar jobba där."
+ "Inga mer pengar till Konstfack" skrev Mathias Sundin, vice ordförande för Folkpartiet i Östergötland, i ett pressmeddelande. Han fortsätter: "Det är inte för att sådana snorungar ska leka bort pengarna som man går upp klockan sex varje dag och jobbar hårt".
+ Trots polisanmälan och senare även åtal visas Anna Odells verk Okänd, kvinna 2009-349701 på Konstfacks vårutställning. Mottagandet är blandat: "...om man ska betrakta Anna Odells verk som en form av undersökande journalistik så måste man konstatera att hon misslyckas i sitt uppsåt" skriver Bo Madestrand i Dagens Nyheter. "Intressant misslyckande" skriver Thomas Anderberg i samma tidning. "Det kanske inte förändrar psykvården, men det är uppenbart att det förmår beröra" skriver Ingrid Elam.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!