Animerad monsterhit

Ingen kan med bästa vilja hävda att Monsters vs Aliens lever på sina unika idéer. Filmen både hyllar och snor hejvilt från monster- och science fiction-skafferiet. Men vad gör väl det, den första veckans intäkter hemma i USA tyder på att Dreamworks har ännu en animerad hit på lut, och det är faktiskt bara välförtjänt i så fall. För det här är betydligt mer spännande och fantasifullt än vad jag hade trott från början.

Strax innan söta gladlynta Susan ska gifta sig med den egotrippade vädermannen Derek blir hon träffad av en meteorit. Sedan går det bara utför. Inte nog med att hon förvandlas till en jättekvinna i kolossalformat, hon hamnar i ett hemligt monsterfängelse med ett gäng likasinnade också. Fast inte särskilt länge. Nu hotar nämligen illvilliga utomjordingar mänskligheten och då får Susan givetvis i uppdrag att rädda jorden tillsammans med sina nya udda vänner.

På vägen mot den givna upplösningen får man sig till livs några riktigt häftiga actionscener, och det är måhända också dessa det kommer att pratas om mest när filmen är över. Men Monsters vs Aliens lever också i hög grad på ett jämnt högt tempo, skojiga figurer och några nypor politisk satir som väl förmodligen kommer att gå över huvudet på de yngsta. Sedan är det förstås uppfriskande att för en gångs skull se en kvinnlig karaktär spela den starka förstafiolen i ett sådant här sammanhang också. Om inte annat är det ett välbehövligt tecken i tiden.

Animerad monsterhit

Dreamworks har ännu en animerad hit på lut. En välförtjänt sådan, tycker Peter Eliasson om Monsters vs Aliens.