Ane Brun tillbaka i Uppsala
Hon kommer från Norge, men det var i Uppsala karriären tog fart för Ane Brun. Nu återvänder hon till lärdomsstaden, för att framföra sin hyllade singer/songwriter-pop på nytt.
Ane Brun spelar på Katalin i Uppsala på onsdag.
Foto: Mikael Lindström
- Vilka platser jag tycker mest om i Uppsala? Den där parken. Vad heter den, Engelska parken? Den med formklippta träd?
Botaniska trädgården kanske?
- Ja, just det. Den är så exotisk. Någon sådan har vi inte hemma.
Hemma? Menar du Norge? Nyss sade du att Stockholm var hemma?
- Ja, det är flera platser. Där jag är, det är hemma.
Ane Brun kan på sätt och vis tacka Botaniska trädgården och staden däromkring för sin nuvarande tillvaro. Hennes karriär som skönsjungande gitarrist fick fast mark under sulorna när hon bytte havsbandet vid norska Bergen mot Gottsundas asfalt. I Bergen var ensamma kvinnor med gitarr inte särskilt gångbara.
- Nej, inte i mitt gäng i alla fall. Där var det mest electronica.
Hon pratar svenska som nästan vilken svensk som helst. De norska o:na slår dock igenom när hon säger electronica.
På Institutionen för musikvetenskap mötte hon likasinnade. Sådana med en relation till Ani DiFranco och Joni Mitchell.
Men fler platser! Fler Uppsalaplatser hon minns från det där betydelsefulla året mellan 2000 och 2001.
- Katalin tycker jag om.
Det är ju lämpligt, eftersom det är där du ska spela.
- Jo. Och så den där träkajen. Den som är vid Järnbron. Den är som en tyst oas. Ja, när det inte är något folk där alltså.
Tiden i Uppsala blev också betydelsefull eftersom den gav tillfällen att uppträda.
- Det fanns många ställen att spela på där, på ett annat sätt än vad det gjorde i Bergen. Nu finns det sådana ställen där också. Jag spelade nog tio gånger under det där året i Uppsala, vilket var mycket mer än tidigare.
Men jämfört med i dag är det inte så mycket. Bara det senaste halvåret har hon givit närmare 50 konserter. I Sverige, Norge, Tyskland, Holland, Schweiz och Finland.
- Det går särskilt bra i Holland. Det är kul.
Uppsala går även igen på debutskivan. Förutom att flera spår är inspelade i staden, så är en låt uppkallad efter Fyrisån. Men det gör henne inte till någon modern Owe Thörnqvist. Vemodet är tvärtom en fast grund för tonerna.
Efter ett år i Domkyrkans skugga flyttade hon till Stockholm.
Varför?
- Det var delvis av personliga skäl, delvis att jag var lite nyfiken. Jag ville till storstaden, var rastlös och ville inte leva studentliv. Jag kände mig gammal redan när jag kom till Uppsala. Jag var 24 år och hade redan hunnit plugga några år.
Ane Brun är i mångt och mycket sin egen. Förutom att hon skriver och framför musiken själv, så driver hon sitt eget skivbolag. För närvarande spelar hon in uppföljaren till den första skivan, Spending time with Morgan. Även den på den egna bolaget.
- Jag står fri att välja var och när jag ska spela. Jag behöver inte heller vänta på att skivan ska komma ut, det bestämmer jag själv.
Och när kommer den nya plattan då?
- Vid nyår är det tänkt.
Vilka är nackdelarna med att ge ut sig själv?
- Det svåra är att man inte har så mycket pengar. Man kan inte göra de där dyra men viktiga spelningarna som inte ger något betalt. Jag måste betala mina videor själv.
Det är åtta år sedan Ane Brun fick sin första gitarr i födelsedagspresent. En av de där små sakerna som får allt att vända. Hon skakar på huvudet.
- För fem år sedan hade jag inte en aning om att jag skulle sitta här och prata svenska.
Den nu Pommacbubbliga getingen ger sig av i blåsten.
Varför strök du förresten sista stavelsen i efternamnet? Brunvoll heter du ju egentligen.
- För folk tror att jag heter Brunboll. Arne Brunboll.
Fotnot: Ane Brun spelar på Katalin på onsdag.
Så jobbar vi med nyheter