Andraalbumets år
Det brukar kallas det "svåra andraalbumet". Men i år lät sig återkommare som MIA inte tyngas av pressen, skriver Johanna Åberg.
Foto: Janette Beckman
"Svåra andraalbum", förresten - år 2007 var fullt av dem. Och de var varken tyngda av yttre press eller uppsvällda av hybris. Brittiska Bloc Party gjorde ett fantastiskt album med högurbant kylig prettorock som uppföljare till sin debut. Likaledes hyllade Sheffieldgänget Arctic Monkeys levde äntligen upp till hajpen med sitt löjligt starka andraalbum Favourite worst nightmare, som är ett rejält kliv från det tamare Whatever people say I'm not, that's what I am. Arctic Monkeys ett bra bevis på att det finns vägar att gå för vilsna anorakband när Franz Ferdinand-diskon blivit iskall.
Annika Norlin bytte artistnamn till sitt andraalbum Säkert. Ett vinnande koncept, som gjorde att hon på många sätt dominerade det svenska musikåret. Hon tog helt enkelt det som var bra med Hello Saferide och gjorde det väldigt mycket bättre , genom att byta ut engelskan mot modersmålet och därigenom slippa vinglet och ansträngdheten i texterna.
Annars var 2007 året då rocken fick stå tillbaka för den mer skamlöst utåtriktade poppen, i alla fall i min spelare. Maia Hirasawa blev bästa svenska debutant med avväpnande charmiga Though, I'm just me. Men även om Hirasawa är jättepoppig är hon knappast skamlöst utåtriktad i jämförelse med Britney Spears. Hon struntade verkligen i all kritik hon får för att vara trashig och gjorde ett album där sexanspelningarna stod som spön i backen, liksom de eurofierade dansbeatsen. Albumet gjorde mig så glad att Britney hamnar precis utanför topp fem-listan för årets album. Precis utanför trängs också Miss Li ett med sitt indiebluesiga andraalbum. Ja, hon hann faktiskt släppa ett tredje också (Songs of a ragdoll), men God put a rainbow in the sky är strået vassare i all sin hysteriskhet.
Över huvud taget var 2007 ett gynnsamt år för redan etablerad svensk populärmusik. Bra album gjorde nämligen också storheter som Kent, José González, Moneybrother och Lars Winnerbäck. Tokroliga Advance Patrol ryckte upp sig, deras dansvänliga latinhiphop på albumet Enligt AP har (åtminstone i urval) rullat i min spelare under hösten.
Värda hedersomnämnanden för goda till mycket goda insatser är också Kanye West (fortsatt jättestark), Chris Brown, Jamie T, Timbaland och Marc Anthony (som uttolkare av Hector Lavoes salsaklassiker). Årets pophit kom från Rihanna och Jay-Z vars Umbrella spelades hela sommaren utan att förlora nämnvärt mycket av sin glans.
Sist men inte minst fick Uppsala ett konserthus och firade med Dizzie Rascal. Klubbspelningen framåt natten var en närmast surrealistisk upplevelse. De som inte fick uppleva det kunde trösta sig med hans nya album. Inte lika starkt som debuten och det "svåra andraalbumet", förstås, men ändå.
Johanna Åbergs topp 5:
MIA
Kala (XL/Playground)
Bloc Party
A weekend in the city (Witchita/EMI)
Arctic Monkeys
Favourite worst nightmare (Domino/Playground)
Maia Hirasawa
Though, I'm just me(Razzia/Bonnier amigo)
Säkert!
Säkert! (Razzia/Bonnier amigo)
MIA
Kala (XL/Playground)
Bloc Party
A weekend in the city (Witchita/EMI)
Arctic Monkeys
Favourite worst nightmare (Domino/Playground)
Maia Hirasawa
Though, I'm just me(Razzia/Bonnier amigo)
Säkert!
Säkert! (Razzia/Bonnier amigo)
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!