Andersson Wij blickar tillbaka

- Det är en väldigt oförställd platta.
Tomas Andersson Wij slog igenom år 2000 som ännu en ung man med gitarr och allvarlig uppsyn. Han sjöng om Gud och politik och jämfördes med artister som Ulf Lundell och Plura Jonsson.
- Jag har alltid tyckt att jämförelsen med Lundell är ganska sluggermässig. Det verkar räcka med att ha en akustisk gitarr och något slags ärligt uppsåt för att bli jämförd med honom.
Hans fjärde album Stjärnorna i oss låter mer LeMarc än Lundell. Skivan är resultatet av en skala-av-process. Inget onödigt, bara stråkar, piano och gitarr, och små skimrande berättelser om vägen från uppväxten i Stockholmsförorten Fruängen till livet som firad popmusiker på Söder.

Har kapitulerat
- Alla mina plattor har varit personliga, men skillnaden är att jag kanske kapitulerat inför det som är jag. Nämligen en kille med gitarr som låter bäst i det lilla formatet. När jag gjorde min första platta var jag 25 år och väldigt rädd för att framstå som en rödvinstrubadur. Det gjorde att vi använde en massa syntar. Men i efterhand kan jag känna att det kanske blivit bättre om jag insett att mina låtar är gjorda för akustisk gitarr och låter bäst på det viset.
Har du hittat din stil nu?
- Jag tror de allra flesta artister börjar sina karriärer med att känna att det som är deras eget unika uttryck inte duger. Att man egentligen borde vara någon annan. Det tar några plattor innan man gått den där Golgata-vandringen och korsfäst den föreställningen om sig själv.

Brist på salt
Ända sedan debuten Ebeneser från 1998 har Tomas Andersson Wij älskats av kritiker, men han väntar fortfarande på det stora genombrottet. Att det inte kommit än tror han mest handlar om tillfälligheter.
- Jag har aldrig gjort något som varit särskilt svårt. Folk har bara inte fått höra det. Jag tror att det är ett distributionsproblem. Det kommer så många nya plattor att folk inte hinner med.
Kan du tänka dig att ligga etta på Tracks och gästa Allsång på Skansen?
- Ja, varför inte. Jag har inget sånt folkförakt. Det skulle vara fantastiskt att sälja 100 000 plattor och kommunicera med många människor. Däremot om man börjar göra plattor för att kommunicera med 100 000 personer finns det stor risk att man dränerar sina låtar på salt och gör dem alldeles för söta.

"Nostalgi är skit"
Texterna på Stjärnorna i oss känns väldigt vemodiga och nostalgiska, är du en nostalgiker?
- Jag håller inte med om att de är nostalgiska. Jag tycker nostalgi är skit faktiskt. Mitt liv blir bara bättre och bättre. Det började inget vidare, men nu är det riktigt kul emellanåt (skratt).
- De miljöer jag skriver om, en söderförort till Stockholm på 1970-talet och Norrland där jag och mina föräldrar var mycket på somrarna, fungerar som scenografier till mina låtar. Men det betyder inte att jag längtar tillbaka dit. Nycklarna till ens liv finns ju ofta i det förflutna. Ska man förstå sin sorg eller varför saker och ting upprepar sig måste man ha en dörr öppen bakåt.

Ska ta körkort
Du har skrivit en del politiska texter. Får inte Skandia-affärer och mutskandaler det att klia i fingrarna?
- Nej, jag är helt ointresserad av den typen av politiska pamfletter. Det är väldigt, svårt att få någon form av poesi i det. Det är som Lasse Berghagen sa när de anklagade honom på 60-talet för att inte vara politisk: Det är ju så svårt att rimma på Vietnam.
- Det betyder inte att jag inte är upprörd över det, men jag är mer intresserad av att berätta en historia och sen får lyssnarna dra egna politiska slutsatser av den.
Efter skivsläppet väntar en lång turné med start på Pusterviksteatern i Göteborg den 13 februari. Andra klara datum är Södra Teatern i Stockholm 18 februari, Växjö 19 februari och Jönköping 28 februari.
- Sen ska jag ta körkort. Inte en sommar till utan bil. Jag tror det kommer att förändra mitt liv. Efter det vill jag resa och vara borta länge, kanske tre månader, i något land där man inte förstår vad som står på löpsedlarna (skratt). Och känner jag mig själv rätt dröjer det inte länge förrän jag börjar jobba på en ny platta.

Fakta/Tomas Andersson WijÅlder: Fyller 32 år i februari.

Bor: På Söder i Stockholm.
Familj: Sambo.
Bakgrund: Började sin musikkarriär inom frikyrkan. Jobbade som journalist på bland annat ZTV, Svenska Dagbladet, Nöjesguiden och Pop, men är nu musiker på heltid.
Diskografi: Ebeneser (cd 1998), Landet vi föddes i (ep 2000), Ett slag för dig (cd 2000), Vi är värda så mycket mer (2002), Blues från Sverige (ep 2004), Stjärnorna i oss (cd 2004).
Läser: Berättelsen om Pi av Yann Martell.
Lyssnar på: Anna Ternheim, en 25-årig jättebra singer/songwriter som jag hoppas får ett fett skivkontrakt snart. Sen går jag och väntar på Morrisseys nya platta.
Aktuell: Med nya albumet Stjärnorna i oss som släpps den 21 januari.

Andersson Wij blickar tillbaka

Tomas Andersson Wij har alltid varit kritikerhyllad, men nu är han redo för den stora publiken. Nya albumet Stjärnorna i oss är hans mest personliga hittills, med texter präglade av ett bitterljuvt tillbakablickande.