Norska Upperdog är som att höra Jan Malmsjö, komplett med nyårsklockor, läsa vinnaren i gymnasietävlingen ”Min uppsats om, liksom, världsläget”.
En extremt högtidlig monologröst som signalerar ”lyssna nu, skaror, för nu ska ni få er något Viktigt till livs!” Och sedan berättar något om klass - som berättats förut. Som påstår något om adoption - som är trivialt. Som säger något om krig - eller pratar, inte säger.
Här dras människor till varandra helt utan förklaring. Här inträffar märkliga sammanträffanden utan vilka filmen vore helt omöjlig: ”Nå, jeg såg ett fotografie på noen gutt, det må ju vare den siden lenge försvunne broren din da!”
Och här flyttas rollfigurer runt som dockor i ett dockskåp av en ambitiös regissör som inte fattat att om barnen ska ha kul med dockorna måste de först få en anledning att tycka om dem, eller åtminstone tycka att de är lite spännande.