Ute i skogen i Almunge huserar just nu en hel del märkliga varelser i ett tolv meter högt torn som en gång byggdes för helt andra ändamål än att härbärgera skådespelarna Jurgen Andersson, AnneLee Vikner, Anders Fernstedt, Ulrika Forsberg, Fredrik Kjellröier och Daniel Cramér och deras vilt flygande teaterambitioner. Riddare Pappiljott är Tornet Productions andra föreställning, sedan starten förra våren, och den är ett slags Hollywoodinspirerad fantasy.
– Det är en flört med Narnia kan man säga, förtydligar regissören, skådepelaren och tillika manusförfattaren Daniel Cramér som med en glädje i rösten, och en smula andfått efter den precis avslutade repetitionen, berättar om handlingen och arbetet kring pjäsen.
Att det inte är någon dussinpjäs får jag snabbt klart för mig: mycket humor, lätt vildsint och smått galen för att tala klarspråk. Roligt galen om man får tro Daniel Cramér.
– Pjäsen rymmer både verklighet och fantasi och handlar i mångt om att våga lita till sin fantasi.
Allt börjar med en flicka och hennes ständigt arbetande pappa, som hela tiden säger nej till sin dotter. Tills han en dag säger ja och börjar berätta en saga för dottern som har svårt att somna. Då börjar allt hända. Riddaren Pappiljott, en halvtaskig riddare i morgonrock, dyker upp, ett troll med två huvuden och en hel massa märkliga figurer och varelser. Plötsligt befinner sig flickan och pappan fångna i sin egen dröm och kan inte vakna förrän Robin Hoods gyllene pil, som ska tända gryningen, är återfunnen.
Men även om historien manar till skratt finns också allvaret där i botten. Och det otvetydiga buskapet om att tro på sig själv.
– Man ska inte tänka så mycket på vad andra ska tycka och tänka, utan handla. Det är när man handlar som det händer saker, säger Daniel Cramér.
Onekligen. Hela detta märkliga projekt är i högsta grad ett bevis på just det: en liten skogsglänta, en grusgrop, förvandlad till något magiskt. Till teater. Dessutom stannar alla skådespelarna kvar efter föreställningen för att guida runt i tornet och grilla korv med barnen.
– När vi har spelat förr har det visat sig att det tar ett par korvar innan den blygaste lilla viol vågar fråga den där frågan som han eller hon ruvat på. Barn har i regel många frågor och oftast på vanlig teater så slutar pjäsen pang bom och alla skådespelare och allt är borta. Här går vi runt och tittar på Robin Hoods rum och alla hans bilder på Marion, vi grillar och klappar hästen. Det är en oerhört mysig stund som vi har tillsammans.
– Jag säger som John Fiske som hjälper oss med produktionen: Det ska vara kul att gå på teater – då går man en gång till!
Riddare Pappiljott med Tornet Productions spelas söndagarna
28 augusti och 4 september. UNT recenserar första föreställning nu på måndag.