ALTCOUNTRY. Det är närmast med chock jag konstaterar att albumdebuterande Dylan LeBlanc bara fyllt 20 år. Hans album Paupers Field är så moget och genomarbetat att jag måste kolla uppgiften på flera håll. Det verkar med all sannolikhet vara så; han är bara två decennier, medan hans musik vibrerar av både seklers tyngd och ungdomlig entusiasm.
Låt vara att han har att brås på. Han är uppväxt i en genommusikalisk familj, bland annat var hans pappa studiomusiker på anrika studion Muscle Shoals. Hans ungdom i Alabama och Louisiana präglades av musik, men ändå. . .
Han sjunger med vacker och nyanserad röst - emellanåt lika intensiv som Bälinges Petter Ericson i gruppen Alberta cross.
Dylan LeBlanc är också en högst begåvad låtskrivare och fortsätter han så här kan han gå hur långt som helst. Särskilt som han också har en synnerligen utvecklad stilkänsla vad det gäller arrangemangen, steelguitar, stämsång och allt vad man kan önska sig. Det är vackert, vemodigt utan att vara det minst sentimentalt. Fortsätt så!