Älskvärt men fånigt

När jag träffade Will Ferrell för två år sedan kom han till intervjun med sitt röda, krulliga hår i en enorm mikrofonfrilla. "Den är till min nästa film - jag är basketspelare på 70-talet" mumlade den plågsamt blyge komikern och tittade ner på sina händer.
Med den episoden i minnet är det en smärre chock att se resultatet. I rollen som Jackie Moon - diskosångaren som köper ett basketlag och gör sig själv till både tränare och forward - är Ferrell så extrovert att man får ont i huvudet. Moon är en karaktär att älska eller hata, och under filmens gång hinner jag växla mellan de båda lägena mer än en gång.

Will Ferrell har gjort en karriär av komedier med sporttema: fotboll i Kicking and screaming (2005), bilsport i Talladega nights (2006), konståkning i Blades of glory (2007). Den forna sportkommentatorn och maratonfantasten mår som bäst när han får driva med lårkakor, korkade racerförare och glittriga spandexdräkter.
I Semi-Pro är det alltså professionell basket som har hamnat i skottgluggen. Året är 1976 och den alternativa basketligan ABA (American Basket Association) är nedläggningshotad. Ligans fyra bästa lag har fått löfte om att upptas i den "riktiga" ligan NBA, och för jumbolaget Flint Tropics blir den sista säsongen en kamp mot alla odds för att knipa fjärdeplatsen.

Som i de flesta filmer där en komiker får härja fritt är Semi-Pro väldigt ojämn. Will Ferrell är bäst när han hålls lite kort, som i den orättvist förbisedda Stranger than fiction - nu blir det till en början en seg "one-man-show" där han hojtar och flaxar ofokuserat. Men sedan börjar Ferrell bjuda in sina motspelare i filmen och då tar det bättre fart.
Woody Harrelson är fint nedtonad som den misslyckade NBA-spelaren som får i uppdrag att ta Tropics till seger - eller nåja, plats fyra.

André Benjamin från hiphopduon Outkast spelar lagets valpigt charmiga målgörare (med ännu större afro än Ferrell) och Will Arnett från Arrested development som hemma-arenans cyniske kommentator har filmens bästa one-liners ("svensk porr räddade livet på mig i Vietnam").
Och trots att det på ytan är grabbigt och gubbsjukt (med hejaklacksflickor i bikini och riktigt taffliga sexskämt) så finns det en påtaglig värme i skildringen av det misslyckade laget och deras färd mot undergången. Som när spelarna klär ut sig till blommor och sjöhästar för att glädja showmannen Jackie Moon med lite halvtidsunderhållning. Tillsammans med fina 70-talsdetaljer gör det Semi-Pro till en älskvärd film - men väldigt, väldigt fånig.

Älskvärt men fånigt

Will Ferrell betar av ännu en gren i sin mångkamp i sportparodier. Semi-Pro handlar om en bedagad diskostjärna, en basketliga på dekis och ett lag som drömmer om att hamna på fjärde plats. Det är fint men fånigt, tycker Karin Svensson.