I december anslöt sig närmare 100 000 svenska hårdrockare till kampanjen ”Anvil Aid” på Facebook. Målet var att föra fram det grånade och halvkända, kanadensiska hårdrocksbandet Anvils låt Metal on metal från 1982 till den svenska försäljningslistans förstaplats.
Projektet föll på målsnöret. Anvils gamla hårdrocksdänga blev ”bara” tvåa på Digilistan, efter Idolvinnaren Jay Smith. Initiativet var dock ännu ett tydligt tecken på hur de sociala medierna håller på att sätta gamla topplisteregler ur spel.
I Storbritannien har topplistekampanjerna på nätet närmast blivit en tradition. Under december rasade striden om vilken låt som borde gå till historien som 2010 års ”UK Christmas Number One”, popvärldens mest prestigefyllda listplacering.
85 000 Facebookanvändare kampanjade för att den 57 år gamla kompositionen 4’ 33 av John Cage skulle erövra förstaplatsen på brittiska singellistan och förvandla julnatten till en ”silent night”. Låten består nämligen av fyra minuters och 33 sekunders tystnad.
Andra satte sitt hopp till världsstjärnan Rihannas aktuella hit What’s my name, en låt som dock fick se sig besegrad på upploppet av When we collide framförd av Matt Cardle, känd från X Factor, den brittiska versionen av Idol.
Det som verkligen fick folk att inse de sociala nätverkens makt inträffade dock i december 2009. Då gick 750 000 Facebookanvändare samman i det som skulle bli musikhistoriens mest framgångsrika topplistekampanj.
I stället för den segertippade svärmorsdrömmen Joe McElderry från X Factor, lyckades Facebookmobben nämligen utse Rage against the machine och deras 17 år gamla och föga svärmorstillvända singel Killing in the name till det årets juletta, en furiös urladdning som mynnar ut i det fridfulla julbudskapet: ”Fuck you! I won’t do what you tell me, motherfucker!”.
Det finns också en tidlös sprängkraft i fenomenet listor. Den världsberömde, italienske medeltidsexperten, litteraturvetaren och författaren Umberto Eco har till och med definierat topplistan som kulturens själva ursprung. En lista syftar till att, precis som kulturen, ”göra det eviga greppbart”, menar han.
I en intervju med tyska Der Spiegel konstaterade Umberto Eco vidare att listor hör intimt samman med kärleken:
– Ett älskande par har svårt att sätta ord på sina känslor. I stället skapar de listor: ”Dina ögon är så vackra, din mun likaså, liksom din nacke, och så vidare.”
Man behöver emellertid inte se listorna som kärlekens och civilisationens ursprung för att roas av dem. Förra året lanserades den populära sajten lista.se där besökarna får rangordna allt mellan himmel och jord, från Kinas tio längsta floder till de fem mest avancerade samlagsställningarna i världen.
I ett vidare perspektiv kan man också betrakta hela internet som en enda stor samling listor; sökträffslistor, vänlistor och länklistor. Faktum är att hela samhällsapparaten, den representativa demokratin och arbetslivet också bygger på rangordningar. Människan tycks älska att upprätta hierarkier.
Inte undra på då att de som försöker störa ordningen också oroar, och roar. Lite synd var det ju att de gamla pudelfarbröderna i Anvil aldrig fick chansen att bräda Idol-Jay på självaste julafton.