”Inget av detta har hänt” meddelar förtexterna, så långt från det så vanliga ”Detta bygger på en sann historia”. Fast vem skulle egentligen tro på en historia av Pedro Almodóvar, de är de alltid för skruvade, men han fångar alltid in en bit av vad det innebär att vara människa.
Så också här. Det handlar om ett flygplan på väg att krascha. Landningsstället är trasigt och planet cirklar runt i väntan för att få tillstånd till kraschen på en ledig bana någonstans. Under tiden - med döden i vitögat – tar passagerarna tag i sina liv och lyckas med somt, misslyckas med somt.
Det är en härlig blandning av karaktärer han samlat, ungefär som man kan vänta sig av Pedro Almodóvar; ett nygift par, en dominatrix, en notorisk kvinnojägare, ett gäng bögar, en medelålders oskuld och så vidare. De som inte är så viktiga (ekonomisklassen!) är försänkta i sömn av flygpersonalen för säkerhets skull. Särskilt de manliga flygvärdinnorna spelar en viktig roll, inte minst är deras föreställning till I’m så excited en av filmens höjdpunkter. Filmen är gjord i ett slags 80-talsestetik som förstärker berättelsens tidlösa karaktär.
Det hela görs med en härligt rolig dialog och med den förlåtande medkänsla som Almodóvar alltid har med sina huvudpersoner. Han leker med schablonerna och håller spänningen i gång i väntan på den förväntade katastrofen. Samhällskritiken är dock en aning luddig, men finns. Och visst har Almodóvar gjort vassare och mer kännbara filmer än denna. Men ett gott skratt förlänger livet och då hinner man se vad han tar sig till härnäst.