Alltför bekvämt

Elin Sigvardsson har en fin röst, countrypoppig, men utan att vara pretentiös eller överdramatisk. Hennes sånger har en atmosfär som blandar livets viktigheter med en vardaglig känsla av... tja, en kopp kaffe i köket med en vårdag utanför fönstret. Det är musik som sällan skakar om men alltid är ljuv och trivsam.

År 2008 släpper hon sitt tredje album. (Titeln skvallrar om det namn under vilket Elin Sigvardsson släpper sina album utomlands, nämligen Elin Ruth.) Det är inte särskilt countrypoppigt, utan i stället amerikanskt på ett sätt som gör att hon plötsligt påminner om sångerskan Aimee Mann. I låten How you dug your own grave är hon i sitt esse, med en spöklik ton bland de plockande akustiska gitarrerna. I andra stunder gör hon det som hon gör när hon låter mindre inspirerad: Bekväm pop som kämpar för att bli mer spännande än trivsam.