– Det är väldigt bra att uppropet kommer, allt ska upp på bordet. Alla måste nu hjälpas åt så vi får denna osunda kultur att upphöra, säger Petra Brylander.
– I hela mitt yrkesliv har jag pratat om dessa kränkningar. Det är en av anledningarna till att jag blivit chef, att jag vill förändra de unkna gamla maktstrukturer som ger rum för detta.
Hon berättar att hon själv blev utsatt som ung, under en filminspelning. En av hennes äldre kollegor erbjud sig att skjutsa henne till inspelningsplatsen.
– Ungefär halvvägs kände jag hans hand krypa in under min kjol. Jag blev rädd och skamsen. Frågade mig vad jag hade gjort för att få honom att tro att det gick att göra så. att det skulle vara mitt eget fel.
När de kom fram upptäckte en annan av hennes kollegor att hon såg upprörd ut. När han fick veta vad som hade hänt skällde han ut den som tafsat.
- Efter ett tag bad tafsaren om ursäkt, så min berättelse fick en positiv utgång med hjälp av min kollega.Det är väldigt viktigt att vi som nu är äldre kan stötta de yngre och mer sårbara kollegorna i branschen.
Men hon berättar också att hon varit förskonad från liknande på de teatrar hon arbetat på. Och under sin tid som chef för Uppsala stadsteater har hon inte tagit emot några som helst anmälningar om sexuella trakasserier.
Petra Brylander kände till att uppropet var på gång och redan under onsdagen hade hon personalmöte där alla informerades om Stadsteaterns policy när det gäller sexuella trakasserier på jobbet.
– Det är verkligen inte okej på en arbetsplats och det är faktiskt brottsligt. Alla ska känna sig trygga på jobbet och absolut inte känna skam när de är med om något obehagligt utan berätta för mig. Vi arbetsledare har ansvar för att det åtgärdas omedelbart. Skulden ligger enbart hos förövaren.
När en regissör vill ha nakenhet på scenen kan det vara ett känsligt kapitel. Men även konstnärliga val kan ifrågasättas menar Petra Brylander.
– Man kan alltid fråga skådespelaren om det känns okej. Det kan man göra även som medskådespelare i samma pjäs. Och många är duktiga att komma på alternativ. Jag brukade själv föreslå det när jag var skådespelare. Teaterpubliken kommer ju för att få en historia berättad för sig. Allt måste inte uttryckas så direkt.
De 456 skådespelare, alla kvinnor, som undertecknat uppropet vill inte kommentera ytterligare, de menar att de pratar med en röst.