”Arbetarnas egen kulturpolitik, det kan vara fralla med prickig korv!” skojade Hasse & Tage i revyn Under dubbelgöken. Jag tänker osökt på den där sketchen när jag ser att ett av Kulturnattens inslag kallas ”Fokus på fikarasten”.
Är fikarasten kultur? Det beror på vad man menar med kultur - och hur fikarasten gestaltas. Fikarasten kan bli en intressant pjäs, dikt eller sång. Vi har sett den på åtskilliga målningar. Men när vi tar en kaffe på jobbet - är det kultur?
Det beror förstås på vad man menar med ”kultur”. Man talar om ”olika kulturer”. Om odlingskultur. Matkultur. Idrottskultur. Men Kulturnatten måste väl ändå springa ur något slags försök till konstnärlig gestaltning av det som kan betraktas som allehanda kulturyttringar? Faktum är att Kulturnatten 1989 startade som ett upprop från kulturlivet till politiker i Uppsala på grund av det skriande behovet av kulturlokaler!
När nu Uppsalas kulturnatt – liksom Almedalsveckan och julhandeln - slår rekord ”igen”, ja, då följer det ett slags tillväxtens logik. Men tittar man närmare på de cirka 650 programpunkterna slås man av att Kulturnatten alltmer blivit en kultur- och friskvårdsnatt. I programmet finns ett 50-tal punkter under rubriken ”kropp och själ”: qi gong, ju-jutsu, hypnos, gravidyoga, klangmassage, thaiboxning, meditation, akupunktur, crossfit, falun dafa, giraffspråk, gång med slagruta och så vidare. Mellan schack- och biljardspel kan man ägna sig åt te- eller tofuprovning. Ja, det ingår förvisso i ”olika kulturer”. Men det gör även hunddressyr och nagelskulptur.
Om allt ska vara med på kulturnatten, i egenskap av kulturyttring, så sprängs den i bitar. Eller så blir den en vanlig natt. Men egentligen vill vi ju ha fler kulturnätter! Men då i meningen att vi får vara delaktiga i ett pågående konstnärligt skapande som vill försöka gestalta, diskutera och förklara vår komplicerade samtid.
Det är säkert nyttigt med massage och yoga. Och gott med prickig korv-fralla. Men det är inte detta jag förväntar mig just i dag.