Alldeles för ofarlig

Handlingen och decennierna rullar förbi långsamt i Farväl Bafana. Skildringen av apartheid i 1960-talets Sydafrika och fram till 1990-talet blir aldrig riktigt farlig eller gripande dramatisk, trots att den är inspelad på platserna för händelserna. Jag skulle önska att den här filmen hade en större dramatisk laddning. Som den nu är, är den ett habilt hantverk, dugligt men föga övertygande.
Farväl Bafana bygger på en bok som Nelson Mandelas fångvaktare under mer än 20 år, James Gregory, skrivit. Denne fångvaktare fick god kontakt med Mandela tack vare att han lekt med en svart pojke som liten på en sydafrikansk farm och lärt sig språket, xhosa.

James Gregory kommer till Robben Island i slutet av 1960-talet där Mandela är terroriststämplad fånge sedan ett tag tillbaka. Gregory tror på apartheidsystemet och ställer inledningsvis upp på att jobba med att censurera fångarnas brev med rapporteringsplikt direkt till regimen i Pretoria. Men ju mer han lär känna Mandela, desto mer väcks Gregorys intresse för jämlikhet och rättvisa i Sydafrika och han börjar ana att regimen kanske inte alltid handlar rätt.
Joseph Fiennes blänger alltsomoftast under lugg i en lågmäld rolltolkning som fångvaktaren. I rollen som Mandela ses Dennis Haysbert, en skådespelare med djup basröst som bland annat spelat USA:s president i tv-serien 24. Mellan de båda männen växer sorts vänskap fram. och den tar alltså tid på sig.
Mandelas väsen och vad han faktiskt åstadkommit för Sydafrikas del vilar som en mild skugga över filmen och gör den vagt engagerande. Trots att Bille August inte gjort så mycket intressant sedan Andarnas hus och Den goda viljan i början på 90-talet hade jag nog ända väntat mig mer av denna filmskapare.

Alldeles för ofarlig

Susanne Sigroth-Lambe har sett Farväl Bafana, och tycler det är konstigt att lämna en film bakom sig som handlat om stora avtryck i nutidshistorien, med en känsla av att det inte hänt någonting. Åtminstone inte i filmen.