Vid det här laget har världen blivit ganska blasé på musikaliska samarbeten. Trots det imponerar gästlistan på Jojje Wadenius nya skiva "Reconnection" som ges ut i dagarna.
Anni-Frid Reuss (tidigare Lyngstad), Peter Jöback, Nina Persson, Helen Sjöholm, Andreas Kleerup och ytterligare ett knippe artister sjunger coverversioner av kända rocklåtar på plattan. Bortsett från Frida är de flesta av gästartisterna betydligt yngre än den nu 65-årige Jojje Wadenius.
Själv tror han att det kan ha att göra med att många av dem har vuxit upp med musiken från barnskivan "Goda' goda" och tv-serien "Kalles klätterträd" - låtar som vid det här laget fått kultstatus.
- Det har gett mig en speciell position bland dem som håller på med musik. De flesta jag träffar kommer med en otroligt positiv attityd, säger han.
Det gäller bland annat Kleerup, som Jojje Wadenius stötte ihop med på Polarprisets gala för två år sedan - och Peter Jöback som själv hörde av sig och ville vara med på skivan. Vänskapen med Anni-Frid Reuss går längre tillbaka i tiden. Jojje Wadenius fru Britt, som är en av Fridas bästa vänner, har länge försökt uppmuntra den före detta Abba-sångerskan att åter lufta stämbanden.
- Det är inte så lätt för Frida att göra någonting för det blir en sådan otrolig press. Hon har jättestor lust att sjunga, men hon har egentligen ingen lust att deala med allt bagage som kommer med en platta, säger han.
Nu valde hon ändå att ställa upp, med en sparsmakad version av Cat Stevens "Morning has broken" - "för att hon gillar oss".
Den ödmjuka inställningen präglar hela intervjun. Jojje Wadenius har haft en karriär som är få förunnade, som gitarrist har han spelat med Simon and Garfunkel, Aretha Franklin, Luther Vandross och mängder av andra världsstjärnor. Ändå har han alltid varit en doldis - till viss del beroende på sviktande självförtroende, tror han själv.
Men det har inte heller varit helt av ondo.
- På 60-talet var vi en fyra, fem stycken svenskar som var bäst i vår åldersgrupp. Det är inte sådant som uppmuntrar en att utvecklas och vara ödmjuk. När jag kom till Staterna och fick spela med Blood Sweat and Tears kunde jag hamna i vilken liten jävla håla som helst och där satt det folk som lirade mycket bättre än jag.
Mångsidigheten har blivit hans kännetecken. Med drastisk humor har han sagt att hans gravsten ska prydas med orden "Vem fan var han egentligen?". Jojje Wadenius njuter lika mycket när han spelar improviserad jazz som när han kompar Kent eller spelar med Anni-Frid Reuss.
- Hon har sagt att vi kanske ska göra ett helt projekt tillsammans, Men det är alldeles för tidigt att veta vad det är.