Alien vs Predator - inte ens i närheten av Ridley

När nu monstret kommer tillbaka för fjärde gången är det uppenbart att även Paul W S Anderson vet att skräck är intet utan ljud. Det är nämligen bara ljudeffekterna som får en att hoppa till i fåtöljen: det absurda kurrandet från predatormonstren, de metalliska ljuden av smygande aliens och naturligtvis mängden skott och plötsliga skrik från människorna som går åt en efter en.Acceptabel simpelhetMortal kombat- och Resident evil-regissören Anderson har denna gång gjort en film som inte baseras på ett spel men garanterat kommer att bli ett. Skillnaden är inte så stor. Handlingen är enklast tänkbara: dödssjuk miljonär vill sätta ett avtryck i historien och finansierar en forskarexpedition till Antarktis där en mystisk värmekälla upptäckts. Väl nere 600 meter under sydpolens is hittar expeditionen en pyramid - som visar sig vara arena för en uråldrig rituell kamp mellan två sorters rymdmonster. Sedan är det bara lubba som gäller.Sådan simpelhet kan man acceptera, vad som är svårare att stå ut med är det ogenerade profiterandet på Alienserien.KnivlekAnderson har stulit de mörka gångarna och prången, den starka hjältinnan som får behålla kläderna på ända till slutet och bildspråket i slutstriden från ettan, och han låter Lance Henriksen upprepa sin knivlek från rollen som android i Aliens. Det skulle fungera som hyllning om hantverket inte var så genomskinligt standardmässigt slasheractiontråkigt.Inte skrämmandeVad Ridley Scott visste i Alien (1979) var att inget filmmonster blir så skrämmande som när man bara får se skymtar av det. De efterföljande tre filmerna i serien gjorde misstaget att tro att bättre filmtekniska påhitt med nödvändighet också gjorde alienmonstret läskigt även när man fick se det i dess helhet. I Alien vs Predator är det bara de mångfingrade slemkrabborna som biter sig fast i folks ansikten som över huvud taget fungerar (det är dessutom bara där som filmseriens ursprungliga och intressanta könsdiskussion alls kommenteras). Och att i förbifarten hasta förbi en bröstbristningsscen i en Alienfilm kan bara tyda på en sak: man vet att vad man än gör så kommer man inte ens i närheten av Ridley.