Alien nära botten

För inte är det med någon större behållning det går att se Alien vs Predator 2.
Här är det två olika raser av kreatur från bortom stjärnorna som av misstag förlägger sitt interna krig till en amerikansk småstad. Den ena har en vapenteknik långt bortom det fattbara, den andra mest sin fantastiska och snabba reproduktionsförmåga. Denna gång har det också uppstått en mutation som är lite av varje.

Visst, det är hyggligt bra gjort rent tekniskt. Historien går bara ut på strid och en mängd även för genren ologiska scener. Tuff action förstås där människan för en gångs skull är bytesdjuret.
Denna gång är inte ens barnen förskonande. De slemma Aliens lägger sina ägg ända in i människofostren vilket borgar för smaskande bilder. Men folk verkar inte bry sig så där enormt över dödade anförvanter. När sheriffen frågar den lilla flickan som just sett sin far ätas upp om hon är trött svarar mamman: "ja, hon har haft en jobbig natt", så där i förbifarten.
Den storbystade blondinen förvägras förstås skyddsväst också, den hade väl skymt.
Lite underligt när nu så många filmer i stort sett har en mobiltelefon i huvudrollen att de drabbade här inte tycks ha någon. Men mest förvånande är att pizzorna kostar 14 dollar styck i detta samhälle.

Alien nära botten

Det enklaste borde ha varit att rymdsoldaten Ripley redan i den första - och mästerliga - Alien från 1979 hade lyckats besegra de onda varelserna. Då hade vi sluppit de allt sämre avläggarna, tycker Björn G Stenberg.