Albumet indikerar kvalitet

Ändå finns det skäl att uppmärksamma de artister som trots allt lade sig vinn om att skapa traditionella fullängdsskivor det gångna året. Bland annat därför att det hederliga albumet har blivit en allt pålitligare kvalitetsindikator.
De få som fick ge ut ett traditionellt album på ett skivbolag år 2007 höjde sig alla, med några få undantag, över det som brukar benämnas såsom skit.

En av de allra "oskitigaste" skivorna det här året svarade enmansbandet LCD Soundsystem för med Sound of silver, en fenomenal och friktionsfri resa kors och tvärs mellan genrerna elektronisk dansmusik, punkrock, indiepop och löjligt svängig disko. Mannen bakom fullträffen var New York-producenten James Murphy som förtjänar att uppnå berömmelse långt utanför kärnpubliken i Storbritannien.

Minst lika dansant var den kanadensiska duon Chromeos andra album, fullproppat med de funkigaste och bästa 80-talsljuden i nya, kvalitativa kompositioner där den oemotståndliga, rosaskimrande plastigheten backades upp av intelligenta och genomarbetade arrangemang.

Göteborgsduon Studio lyckades också skapa något fräscht av något gammalt på sin debutplatta Yearbook 1. Här fanns många otrendiga inslag som påminde om varuhusmuzak från tidigt 90-tal, men på något magiskt vis lyckades de ändå förvandla allting till en progressiv och högintressant, atmosfärisk diskopop. Studios instrumentala 15-minuterskompositioner lär aldrig klättra på några hitlistor men eftersom de fick mina mungipor att sträva som bergsbestigare mot örsnibbarna platsar de på den här listan.
Stämningsläget blev ett helt annat när årets mest omtalade svenska skivsläpp landade på mitt skrivbord. Kents sjunde album var en riktigt svart och ångestladdad historia, men också ett imponerande artistiskt kliv framåt för ett band som redan har uppnått allt man kan uppnå i det här landet. När väl fascinationen över den pietetsfullt renoverade och elektroniktyngda soundet hade lagt sig började låtarna växa och lyfta ända upp till den Kentnivå bandet har skämt bort oss med i över ett decennium.
En skivdebutant från den skånska Göingebygden bjöd på årets öronöppnare med albumet Det snurrar i min skalle. Johan T Karlsson, mer känd under det hopplösa artistnamnet Familjen, använde sig av stenhårda, stumma technoljud med Detroitdoft och arrangerade om dem i en naivistisk men hårt slående pop med vinnande melodier. Hans mjuka, skånska diftonger gjorde lyssningsupplevelsen än mer unik.

Familjen får gärna stå som symbol för alla de fantastiska hemmapulare som har skruvat fram spännande kompositioner och delat med sig av dem på nätet under det senaste året. Ni har gett oss musikkritiker mycket glädje, även om ni sällan har synts på recensionssidorna i våra tidningar.

Snubblande nära att kvala in på min lista det här året var Karin Ström, en framgångsrik romanförfattare och musikskribent som plötsligt intog en position som en av landets starkaste producenter av eftertänksam, elektronisk pop på svenska med skivan En saga om en sten. Svenska syntduon Rupesh Cartel förtjänar också ett omnämnande här, inte minst därför att deras utmärkta album The disco and the what not inte alls fick den uppmärksamhet det borde ha fått.

Till sist ett knippe andra namn som bidrog till att göra 2007 till ett av de mest spännande musikåren på länge: Emmon, Kanye West, Kocky, Slagsmålsklubben, Säkert! och den allestädes närvarande Timbaland.
Låt oss hoppas på ett lika starkt musikår 2008, med eller utan album.