Aktivismen på frammarsch
Inom bildkonsten finns i dag tydliga feministiska strömningar Men vad som anses vara feministisk konst, varierar beroende på tidpunkt i historien.
Foto:
- Just nu är det många unga kvinnliga konstnärer som har ett aktivistiskt sätt att arbeta på. De är uttalat feministiska. Genom installationer och iscensatta händelser protesterar de bland annat mot den manliga dominansen inom konstvärlden, säger Annika Öhrner, doktorand på Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet.
Dagens aktivism kan sägas ha rötter i 70-talets starkt politiska konst. Då lyftes kvinnors liv och erfarenheter fram ur skuggorna. Kvinnor i förorten, moderskapet, kroppen och sexualiteten var återkommande teman, och de politiska budskapen var tydliga och explicita - detta handlade om kvinnokamp, och om att upptäcka och upprätta kvinnliga konstnärers arbeten.
- Men redan Siri Derkert och Vera Nilsson, födda i slutet av 1800-talet, hade tydliga feministiska ambitioner med sina verk. De var helt klart ute efter förändring. Och blev också en förebild för många på 70-talet, säger Annika Öhrner.
På 1980- och 1990-talen intog en rad kvinnliga konstnärer konstscenen. Flera av dem har fotografiet eller videon som utgångspunkt för sitt skapande.
Ett exempel är amerikanska Cindy Sherman, som iscensätter sig själv i sin konst, ikläder sig olika roller och komplicerar kvinnorollen.
Tre svenska konstnärer är Annika von Hauswolff, Ann-Sofi Sidén och Annica Karlsson Rixon, just nu aktuell på Uppsala konstmuseum.
Och nu, menar Annika Öhrner, blir genusperspektivet i bilderna mer komplext än på 70-talet, inte lika avläsbart vid en snabb blick.
- Budskapet finns på ett djupare plan. Den här generationen konstnärer ifrågasätter hur bilden av kvinnan konstrueras och medieras, hur bilden av kvinnan har skapats genom historien. Vem är subjekt och vem är objekt? På ett raffinerat, och mycket effektivt, vis vänder man upp och ned på begreppen, säger hon.
Men det kan förekomma att konstnärer värjer sig mot epitetet feministisk konstnär som alltför begränsande, liksom många andra inskrivningar en konstnär kan få. Som till exempel "kvinnlig konstnär".
- Det ingår i den konstnärliga strategin att skapa sig en position med så mycket utrymme som möjligt. Men för betraktaren återstår alltid friheten att tolka en bild, säger Annika Öhrner.
Så jobbar vi med nyheter