Några gånger om dagen får jag mejl eller Facebook-meddelanden som går ut på att någon vill att jag ska stödja upprop. Vissa är lokala och berör endast ett fåtal, andra är globala och samlar väldigt många människor. Så många att man nästan häpnar. Just nu stirrar jag på ett mejl med budskapet: 900 000 har redan skrivit på ? nu behövs din röst!
Jag lägger aldrig särskilt mycket tid på den här sortens förfrågningar. Jag skummar igenom texterna och känns det rätt händer det att jag agerar: skickar vidare ett mejl, skriver mitt namn någonstans eller klickar "gilla" på en Facebook-sida. Sedan glömmer jag oftast bort det hela, tills några nya meddelanden från samma avsändare dyker upp.
Är det så vår tids engagemang ser ut? Ett oengagerat klick på datorn?
Allt fler kritiska röster börjar nu göra sig hörda som hävdar att ?slacktivismen? (bildat av de engelska orden "slacker" och "activism"), håller på att döda allt djupare engagemang genom att ersätta det med ytlighet. Men det finns faktiskt också gott om skäl att betrakta slacktivismen som hoppingivande.
Alla former av aktivism har tidigare krävt både tid och pengar från de engagerade. Nu har det blivit möjligt att visa deltagande utan att behöva offra vare sig det ena eller det andra av dessa två saker. Hur lång tid tar det för mig att klicka på den där länken jag fick via mejl och bli nummer 900 001? Tre sekunder?
Och visst, sammantaget kan man nog få intrycket av att engagemanget i varje enskilt fall minskar ? eftersom vi troligen lägger mindre energi och intresse på det ? men samtidigt finns också möjligheten att vår kultur förändras när vi lär oss att öppet ta ställning till flera saker än dem som vi valt att knyta till vår identitet. Det tidigare, djupa, engagemanget har ju i hög grad varit identitetsskapande ? mycket just på grund av att det haft kostnader för oss i tid och pengar. Det har också byggt på ett visst mått av inläsning.
Många som valt att engagera sig i olika sorters rörelser eller organisationer, har gjort det på grund av att de kommer från en miljö där just denna fråga varit betydelsefull, eller efter att de berörts av historier som förts fram via medier.
Slacktivismen kringgår däremot ofta både inläsningsperioden och de traditionella medierna och siktar direkt på magkänslan. Skeptikerna menar att detta medför en rad problem (bland annat vad gäller faktakoll och källkritik), men sett ur ett större perspektiv skulle man kunna ställa en helt annan fråga ? nämligen om vi får ett annat samhälle om magkänslan aktiveras oftare än den gjort hittills.
När vi gång på gång ställs inför valet att avgöra om något är rätt eller fel, spelar det då roll hur lång tid vi lägger på att fatta våra beslut, eller skapar det ständiga återkommandet till den typen av etiska och moraliska frågor en ny sorts medvetenhet i våra huvuden?