Ve den hårtuss som sitter på fel plats! I en kvinnas armhåla, till exempel. För där kan den orsaka protester och ramaskri, hur bisarrt det än låter. Och dess bärare riskerar att kallas äcklig, okvinnlig, ja, till och med onaturlig. Med andra ord måste det som växer naturligt på kroppen tas bort, för att kroppen ska anses naturlig. Hur blev det så?
Hår har explosivitet. Hår talar om vår tid, vårt samhälle och vår syn på kön. Och synligt hår på fel ställe är farligt, i synnerhet för kvinnor. Håret på huvudet har genom historien ansetts utgöra en lockelse, som sedesamt bör döljas. Och ni minns säkert händelsen vid Melodifestivalen, då en jublande åskådare - kvinna förstås - under några sekunder råkade visa sin orakade armhåla i direktsänd tv. Varpå hån och förorättade kommentarer spred sig på nätet. Hon borde skämmas, tyckte näthatarna, och kallade henne "äcklig" och "ohygienisk". När frilansjournalisten och bloggaren Hanna Fridén kontaktade några av dem som uttalat sig, var det ingen som tyckte att de hade gjort fel. Utan att det var självklart att kommentera kvinnors utseende, och att kvinnan i tv fick skylla sig själv - hon hade begått en oförrätt.
Händelsen aktualiseras i den nya utställningen Hår - attraherande, generande, provocerande på Nordiska museet i Stockholm. Som underrubriken visar är det här en utställning om normer. Om hur håret på våra kroppar är en berättelse om vilka vi är - och i vilket samhälle vi lever, vad som tillåts och vad som inte tillåts. Om hur människan i alla tider har förhållit sig till sitt hår, och hur hårets utförande kan visa på status, kön, ålder, ursprung. Eller varför inte revolt: tänk punkare, skinheads, mods. Eller en orakad armhåla i en tid när idealet påbjuder en slätrakad, ansad och välvaxad kvinnokropp: oavsett skälet att håret finns kvar, utgör det en provokation när det visas.
Villkoren för håret runt ögonen däremot, ögonfransarna, ser annorlunda ut. Som Lisa Irenius skriver i en krönika (UNT 15/9) är ögonfransarna en stark symbol för kvinnlighet i vår kultur. Kvinnor förväntas framhäva hårstråna på ögonlocken, och i exempelvis tecknade serier är det ofta just ögonfransarna som skiljer honan från hanen.
Ett tillåtet kroppshår, med andra ord. Om man ska hålla sig inom normen. Men obs, det gäller inte ögonbrynen! De bör helst noppas. Och hår på andra ställen i ansiktet, kanske skäggväxt eller strån på överläppen, ska självklart tas bort. Mörka skäggstrån i ansiktet har nämligen - berättas på Nordiska museets Hårutställning - ofta förknippats med häxor, ålderdom och elakhet.
Nej, tro inte att hår är en privatfråga. Hår är mycket mer än så. Håret - det synliga, dolda, orakade, lockade, tuperade, färgade, tuktade håret - larmar om värderingar och människosyn.
Fotnot: utställningen på Nordiska museet i Stockholm pågår till och med 1 september 2013.