Åke Eriksson presenteras i helfigur

Åke Erikson Colours in play (Phono Suecia) Christian Lindberg Nathaniel Shilkret (BIS/CMM) Kroumata Encores (BIS/CMM) Arvo Pärt A tribute (Harmonia mundi/CMM) Vivaldi Arie d'Opera (Naïve/CMM) Uppsalabekante tonsättaren Åke Erikson ges en fyllig presentation på en cd, som upptar ett tiotal av hans verk, med stark anknytning till Uppsala, inte minst genom att de skrivits för de olika ensembler och körer från staden som också medverkar på skivan. Åke Erikson blev på 1960-talet känd som radikal tonsättare i den så kallade Uppsalaligan. Han har varit ordförande i föreningen Fylkingen, som värnar den nyskrivna musiken, och också har varit aktiv jazzpianist och har skrivit jazzarrangemang för olika sammanhang. Han är också en flitigt anlitad kompositör för en rad ensembler från Uppsala, vilket den nya cd:n ger färgstarka exempel på, alltifrån inledande Fanfar för brassextett och pukor, med Linnékvintetten som årligen brukar framföra detta stycke från domkyrkotornen. Det är en stämningsfull fanfar, både stram och heroisk, med lockelse av saga. Skivan domineras av relativt korta verk med inneboende kontraster, stor klanglig fantasi och lekfullhet, där Erikson håller flera rytmiska skeenden och stämningsförlopp i luften samtidigt. Det gäller till exempel Colours in play for Omnibus, med Omnibus kammarblåsare, eller Straight out for brass quintet med Linnékvintetten. Kontrastrikedomen kan även uppfattas som en inre dialog mellan olika stämningslägen, där lekfullheten ställs mot mörkare och mer introverta drag, vilket ger en särskilt spänning åt till exempel Spel för orkester, med Uppsala Kammarorkester under Mats Rondin. I Nocturne, med OD under Robert Sund, ställs de dröjande klangsjoken mot ett suggestivt skalglidande utbrott som påminner om Ligeti. I pianostycket Regnskog, med Mats Persson, tycks naturens egna ljud och mikrohändelser skildras. Några utdrag ur det stora oratoriet Skapelse utlämnad, till text av Elisabeth Hermodsson och med Carl Rune Larsson som dirigent, ger bl a prov på en behagfull folkloristisk melodik. Ur skivfloden i övrigt nämner jag trombonisten Christian Lindbergs inspelning av legendariske Hollywoodkompositören Nathaniel Shilkrets Concerto for trombone och orchestra, från 1945, med sin blueston och färgstarka melodikänsla en pendang till Raphsody in blue. Vidare ett knippe lättillgängliga Encores med slagverksensemblen Kroumata, alltifrån bulgarisk folklore till Peterson-Bergers Böljevals, med Håkan Hagegård som gäst. Och slutligen ett slags Best of-samling med Arvo Pärts vokalverk, och då inte bara neogregorianska verk utan också mer handfasta, folkloristiska anslag. Samt för Vivaldiälskare en färgstark, rytmiskt spänstig inspelning av dennes relativt okända samling operaarior, volym 28 i Foàkollektionen, med bland annat Sandrine Piau och Modo Antiquo. Ljuvligt formskönt i mina öron, och ett starkt alternativ till de ständiga nyinspelningarna av Årstiderna!