Pop. Agnes Carlssons fjärde skiva Veritas har både vuxnare omslag och titel jämfört med förra skivan Dance Love Pop. Även musiken passar in i den nya linjen och matchar äntligen den mognad som faktiskt fanns i hennes röst redan vid genombrottet som 17-åring.
Därmed inte sagt att Agnes övergett klubbmusiken, men på Veritas finns mer en känsla av disco för stora arenor än för 18-årshak i Vänersborg. Fläskiga poprefränger, kalla synthslingor, rytmiska handklapp och framför allt Agnes stora röst som trots att den följer minsta motståndets lag in genom lyssnarens öron, även förmår kännas jordnära och varm inuti öronen.
Förmodligen har Agnes och hennes medlåtskrivare arbetat målmedvetet mot just detta eftersom skivan är väl sammanhållen, det är främst Human touch och Got me good som påminner om tonårspop. Resten har en viss svärta över sig – nåja, vi pratar fortfarande om dansgolvshits. Även om just en monsterhit á la hennes stora Europaframgång Release me lyser med sin saknad. Men det tar Veritas gott och väl igen på att vara en fin helhet med jämn, mogen kvalitet.