Omkring 1844 satte sig den svenske diplomaten Julius Lagerheim ner vid sitt skrivbord i Vadstena för att anteckna sina minnen. Minnen som går tillbaka till åren 1831-1832 då han tjänstgjorde i Tanger i Algeriet. Han skriver på gulaktiga blad i ett häfte med svart vaxduksomslag. Handlingarna hamnade efter hans död på Carolina Rediviva i Uppsala. Nu har de upptäckts och redigerats av litteraturhistorikern Elena Balzamo.
– Till min överraskning hittade jag en färdig bok. Varenda mening och varje ordval var perfekt, säger hon.
Elena Balzamo är född i Moskva men bor i Frankrike sedan några år tillbaka, och har vistats i Sverige på grund av översättaruppdrag. Hon kom i kontakt med handskriften genom en bekant som nämnde Julius Lagerheims namn. Först letade hon i Carolina Redivivas digitala katalog innan hon gjorde ett besök på universitetsbiblioteket.
– Jag fotograferade sidorna i all hast i Uppsala och läste igenom dem när jag kom tillbaka till Frankrike. Då insåg jag hur litterär texten var, säger hon.
Vid textetableringen fick Elena Balzamo ta hänsyn till parametrar som gammalstavning och franska låneorden. Författaren var även frikostig med versaler, vilket var vanligt på 1800-talet för att betona viktiga ord.
– Jag har moderniserat texten men bevarat tidens prägel. Däremot har jag inte omformulerat eller ändrat några meningar, säger Elena Balzamo.
Handskriften handlar om den 45-årige svenske diplomaten och adelsmannen Julius Lagerheims tjänstgöring vid konsultämbetet i Tanger, Marocko. Han berättar om sina diplomatiska uppdrag, om staden och dess invånare, om konflikter och nöjen, fest och vardag. Men hans skildringar liknar inte andra samtida reseberättelser – i vilka författarna ofta förtrollas av landets exotism.
– Julius Lagerheim hade redan bott i Nordafrika och beskrev landet med en kännarblick, säger Elena Balzamo.
Det hon fascineras mest av är textens litterära kvalité.
– Det skulle kunna vara en roman. Han hade en författares intresse för sin omgivning vilket syns i hans förmåga att hitta talande drag hos människor, säger Elena Balzamo.
Först och främst handlar boken om kulturmöten sett från en upplyst nordeuropés perspektiv.
– Han pratar nedlåtande om landets folkgrupper, men utfärdar ingen rasbiologisk fördömelse. Han ansåg att despotism, religiös intolerans och orättvisa levnadsvillkor hade fördärvat folkets moral och beteende.
I förordet berättar Elena Balzamo om att Julius Lagerheims samhällsskildringar också är ett porträtt av honom själv. Successivt framträder den lagerheimska humorn, där tillvarons allvar kontrasteras mot livets lekfulla sidor, och den känslige, fåfänge mannen som var rädd för sjöresor.
Hur författaren kom att bli diplomat är en fråga som lämnas obesvarad. Det finns inget porträtt på honom, bara en kort levnadsbeskrivning på en och en halv sida. Där framkommer det att Julius Lagerheim var student i Uppsala 1800.
– För mig är hans ansikte hans skriftstil och hans uttryckssätt, säger Elena Balzamo.
Hon arbetar nu på den franska översättningen samt en textetablering av Lagerheims texter från när han tjänstgjorde i dåvarande Alger.
– I Alger upplevde han Afrika för första gången. I de texterna hoppas jag få fler biografiska inblickar i hans liv, säger Elena Balzamo.