Adolphsons vistestamente

Under den påföljande tioårsperioden skapade han en rad visklassiker som sjunkit in i den svenska folksjälen, som Trubbel och Grön kväll i Margretelund för att nämna några, liksom hans tonsättningar av Beppe Wolgers texter t ex i Det gåtfulla folket. Med åren blev hans produktion både allvarligare och mer sparsam. Ett gott exempel på hans senare stil, och något av ett konstnärligt testamente, utgör den postumt utgivna cd:n Mässa på svenska språket, med Storkyrkans kör.Det här är inget verk med stora gester, utan präglas snarare av stilla förtröstan, och gör just därför så starkt intryck. Verket har en betagande melodik med doft av svensk folkton.Mässans musikaliska form står i samklang med det existentiella perspektiv som tar plats i Adolphsons senare produktion, också här, med blicken mot den lilla människan som i sin utsatthet och förgänglighet söker tröst.Adolphsons intresse för psalmer och folklig koral, liksom hans upptagenhet kring tidsperspektivet och döden, med ögonblicket som både flyr och stannar kvar, framgår även av några körsatta visor.Ett tidigt alster, den vackra Majvisa från 1961, påminner om att liknande teman och folkloristiska drag funnits hos honom redan från början.