Action med hjärta
I, robot är en finurlig och mycket elegant polisfilm som utspelas 2035. Will Smith spelar en robothatande polis som utreder ett mystiskt dödsfall där en robot verkar vara mördaren, skriver Mårten Markne.
Foto: Fox film
Foto: Fox film
!!!
I, robot. Spegeln.
Regi: Alex Proyas. Manus: Jeff Vintar och Akiva Goldsman. Musik: Marco Beltrami. Foto: Simon Duggan. Klippning: Jeffrey Ford m fl. I rollerna: Will Smith, Bridget Moynahan, Alan Tudyk, James Cromwell, Bruce Greenwood, Adrian Ricard m fl.
Man förstår att man är i framtiden när takfläktarna ser ut som aluminiumbumeranger. I I, robot är 2035 ganska likt 2004: där finns samma tegelhus med samma brandstegar, samma sorts kläder, samma bilmärken, likadana möbler. Cd-spelarna är röststyrda men samhällsstrukturen är densamma. Polisen använder till och med vanliga handeldvapen. Det är elegant och mer trovärdigt än de flesta framtidsvisioner vi sett på bio.
Skillnaden är att robotar är lika vanliga som mobiltelefoner i dag. De städar gatorna, vaktar barn och hundar; tvåbenta och talande men definitivt maskiner. Ingen fäster sig vid en robot, när en ny version kommer ut på marknaden skrotas den föråldrade hemhjälpen omedelbart.
Robotarna styrs av de tre lagar som författaren Isaac Asimov uppfunnit: robotar får inte skada människor, robotar måste lyda människor om det inte strider mot den första lagen, en robot måste försvara sig själv om det inte strider mot någon av de två första lagarna. Att det ändå blir problem är självklart — annars hade det inte blivit någon film.
Will Smiths polis Spooner är den enda som misstänker något. Med hjälp av robotpsykiatern Calvin (Bridget Moynahan) undersöker han ett sannolikt mord där en enda möjliga förövaren är roboten Sonny (animerad till skådespelaren Alan Tudyks röst och ansiktsuttryck). Det blir mycket prat om positroniska centraldatorer och antropomorfiseringssystem, men så snart filmen får fart hamnar vi i en ganska finurlig historia.
Diskussion om segregation
I filmens kärna två tankar står mot varandra. Å ena sidan behöver intelligenta robotar en fri vilja för att bli riktigt säkra, enbart de förprogrammerade lagarna räcker inte. Å andra sidan blir revolution den logiska följden av upplysning. Filmmakarna är inne och nosar på en diskussion av rasism och segregation, och man kan anta att Will Smith inte fått rollen som den robothatande Spooner om han varit vit.
I berättandet kan man emellanåt ana en viss misstro mot publikens förmåga att räkna ut saker, liksom en lite väl stor förtjusning i digitala effekter (vad är poängen med att ge hushållsrobotar egenskaper så att de kan klättra på fasader och leka Matrix?). Men på det hela taget är I, robot något så ovanligt som en intelligent storfilm, action med hjärta.
Så jobbar vi med nyheter