"Abstrakt rap" på turné
Det är bara han på en scen med en dj som i halvdunklet där längst bak ger orden en fond av musik. Johannes Anyuru börjar med Matte, vännen som dog i cancer för bara en liten tid sedan. Fortsätter med kriget i Irak, med barnen som svälter ihjäl medan vi tänker på annat och med blattarna som polisen spöar på utan att någon höjer på ett ögonbryn.
- Föreställningen bygger på en känsla av att allt hänger ihop egentligen.
Det är poesi, det är hiphop och performancekonst. Gränserna mellan fin- och populärkultur bluddras ut och det blir svårt att kategorisera och definiera.
- Jag blir inspirerad av att skriva raplåtar och tramsa runt med hiphop, men så kan jag läsa en diktsamling av Göran Sonnevi eller Robert Bly och känna att vad grymt detta är eller se en dansföreställning av Anna Vnuk som får sitt hjärta krossat. Jag vill göra allt som är schysst och smälta ner det genom handen eller munnen, så hittar jag min egen röst.
"Abstrakt rap" rör sig från det personliga och den egna förlusten, till den existentiella sorgen via glädjen som ändå finns till konkret dagspolitik. Johannes Anyuru tar upp kriget och svälten och de skärande orättvisorna i världen på ett sätt som är ovanligt direkt för att vara på en svensk teaterscen.
- Jag känner att jag har ett ansvar att ta ställning eftersom jag har privilegiet att få stå på en scen och snacka och har privilegiet att leva i västvärlden.
"Abstrakt rap" har urpremiär i Åmål den 15 september och åker sedan på turné runt om i Sverige med 42 föreställningar.
Så jobbar vi med nyheter