– Jag är självlärd och var väldigt blyg i början. Tyckte om att fotografera människor, men vågade inte ens fråga om lov före. Men jag älskade att stå i mörkrummet och se bilderna komma fram på fotopapperet. Den magin finns inte riktigt längre med det digitala fotograferandet, säger Hans Gedda.
Det är för sina avspända personporträtt av kända personer som han gjort sig bemärkt i fotografins historia. Nelson Mandela, Olof Palme, Andy Warhol, Jimi Hendrix, Monica Zetterlund, Margaretha Krook och Carl XVI Gustaf är några av de personer som han fångat med kameran och gjort porträtt som lämnat spår i våra kollektiva medvetna. Bilden av Nelson Mandela med en knuten näve på pannan är tagen vid den sydafrikanska politikerns första besök i Sverige efter sin frigivning. Hans Gedda berättar att Mandela var nervös och ångrade sig strax före han skulle gå in i fotostudion.
– Men jag hade en exklusiv assistent då, utrikesminister Sten Andersson, och han talade om för Mandela att jag just hade fotograferat Olof Palme, statsministern. Då gav han med sig, berättar Hans Gedda.
Det finns i stort sett en berättelse om varje porträtt han tagit och han delar frikostigt med sig av dem. Som när han skulle fotografera Cornelis Wreswijk och trubaduren inte dök upp på bokad tid. Då åkte Gedda hem till honom, fann artisten i en ostädad lägenhet och sköt av kameran rätt in i dess mörker. De blev de sista bilderna som togs av Wreswijk och några av dem gick inte att använda, artisten såg för påverkad ut på dem.
Eller när han fick sova över i Tove Janssons ateljé och ta bilder först nästa dag, därför att en reporters intervju dragit ut på tiden och de båda hade blivit lite överförfriskade vid den middag hon bjöd på.
– Andy Warhol minns jag som extremt blyg och det var förresten Olof Palme också. Blyg och tystlåten. Han tog tunnelbanan till och från min ateljé, men efter mordet så blev det stort pådrag med Säpo i ateljén inför nästa statsminister, Thorbjörn Fälldins fotografering, minns Hans Gedda.
Hans karriär började tidigt. Som tolvåring fick han en kamera i julklapp och den konkurrerade snart ut ett av hans andra intressen, löpning på skolelitnivå. Han vann en tävling om bästa foto i tidningen Ungdomsnytt och flyttade till Stockholm för att söka jobb på den då välkända Ateljé Uggla.
– Jag fick fotografen Rolf Winquist som mentor när det gällde porträttfotografering. Det gick till så att jag fick gå in i rummet när han fotograferat färdigt för att se hur han hade ställt lamporna...
Hans Gedda menar att när det gäller porträttfotografi spelar ögonblicket stor roll, man måste kunna fånga tillfället i flykten.
– 98 procent tycker att det är väldigt obehagligt att fotograferas. Även för skådespelare är det jobbigt att vara sig själva på en bild och inte få spela roller av någon annan.
Numera har han flyttat tillbaka till sin födelseort Flen och gör inte så mycket porträttfotografering längre. Han berättar att på ett bord utanför huset har grannarna lagt fynd från naturen som han använder när han fotograferar stilleben. Och så målar och tecknar han sekundsnabbt framför de rörliga bilderna på sin tv.
Det påminner honom om att fotografera tillsammans med en reporter. Man har en kort stund på sig när intervjun är slut för att fånga en människas uttryck med kameran.
Hans Gedda kommer själv att närvara på lördagens vernissage på Bror Hjorths hus där ett fyrtiotal olika porträtt, såväl foton som teckningar, ska visas.