Skärselden var en betydande uppfinning på sin tid. Ordet purgatorium började användas i slutet av 1100-talet och fick stora konsekvenser för människornas världsuppfattning. Den dualistiska indelningen av livet efter detta i himmel och helvete bröts. Nu fanns plötsligt ett tredje rum, en ytterligare utväg – en reningsort. Det påverkade både filosofin och kulturen. Utan skärselden hade vi till exempel aldrig fått Dante Alighieris Den gudomliga komedin.
Om detta berättar den franske historikern Jacques Le Goff i en spännande bok om skärseldens födelse, La naissance du purgatoire från 1981.
William Shakespeares klassiska pjäs Hamlet har också koppling till skärselden, men snarare dess försvinnande. Till följd av reformationen slopades purgatoriet i en stor del av den kristna världen. När gränsen mellan himmel och helvete åter blev knivskarp fick de oroliga mittemellan-själarna ta sin tillflykt till kulturen i stället. Människornas önskan att kommunicera med sina döda och hjälpa dem med prövningarna i livet efter detta bestod.
Enligt den amerikanske litteraturvetaren Stephen Greenblatt är detta ett viktigt tema i flera av Shakespeares dramer, inte minst Hamlet. I boken Hamlet in Purgatory skriver han om skärseldens betydelse för pjäsen - tankar som också har inspirerat Linus Tunströms uppsättning av Hamlet på Uppsala stadsteater som har premiär i dag (läs mer om den på nästa uppslag).
Nuförtiden är det färre som tror på ett liv efter detta och jag vågar påstå att skärselden i sin religiösa originalvariant inte har lika stor betydelse för kulturen. Men människor tycks förbli på jakt efter rening. I dag är det till exempel allt fler som bekänner sig till 5:2-dieten.
Böcker och mobilappar om metoden toppar försäljningslistorna, och de flesta bekantskapskretsar verkar rymma åtminstone någon nyfrälst. Dieten har spridit sig i landet lika snabbt och obönhörligt som kroppen utvecklar sockerberoende. Genom att äta som vanligt fem dagar i veckan och fasta två dagar ska det bli möjligt att både nå det jordiska paradiset (viktnedgång och ett långt, hälsosamt liv) och undvika helvetet (cancer, demens och hjärt- och kärlsjukdomar). 5:2-dieten är vår tids skärseld. Två renande dagar för att hantera såväl samtidens ideal som rädslor.
Medeltidens purgatorium gav borgerskapet chansen att kalkylera med livets synder på ett nytt sätt. Genom böner och uppoffringar blev det möjligt att bokstavligen köpa sig fri.
Även 5:2 verkar för många ha blivit ett sätt att köpslå med synder: att utan kval kunna hänge sig åt konsumtionssamhällets frosserier fem dagar i veckan. Under de två fastedagarna betalas sedan priset för gräddtårtan som slukades hel och de tre Toblerone som köptes till priset av två. (Dietens rättrogna lärjungar har emellertid fördömt detta beteende: man bör äta nyttigt även under de fem dagarna.)
Trots att det är femhundra år sedan skärselden avskaffades här i Norden tycks alltså föreställningar om att köpa sig fri från försyndelser bestå. Och precis som på medeltiden är detta köpslående främst en möjlighet för världens välbeställda. Västvärldens invånare gör långt djupare ekologiska avtryck på jorden än utvecklingsländernas, men anser sig botgöra genom att köpa utsläppsrätter och klimatkompensera semesterresorna.
Men innerst inne vet de flesta av oss att det krävs en mer genomgripande förändring av vår livsstil: både för att mota klimatuppvärmningen och för att överbrygga klyftan mellan helvetiska livsvillkor för den dryga miljard människor som lever i extrem fattigdom och det i jämförelse paradisiska överflödet i väst.
5:2-dieten kan möjligen ses som ett litet steg mot en sådan förändring – men troligen är det bara ännu en förträngningsmetod.