Det vankas 40-årsdagar för äkta makarna och tvåbarnsföräldrarna Pete och Debbie. Den ena tacklar medelålderskrisen med att köpa mexikansk Viagra, den andra genom att kräva att det bara ska vara 38 ljus på födelsedagstårtan. Samtidigt går det utför för paret ekonomiskt, Pete vill bara ge ut ickesäljande 70-talsfolkrock på sitt krisande skivbolag och en av Debbies anställda stjäl stora summor från hennes klädbutik.
Kombinera detta med att förhållandet gått i stå och vi är på väg mot ett storstilat födelsedagskalas som bara kan sluta med katastrof.
Judd Apatows This is 40 beskrivs som en semiuppföljare till 2007 års På smällen, där Seth Rogen och Katherine Heigl spelade huvudrollerna. Dessa återfinns inte i This is 40, i stället är det birollsfigurerna Pete (Paul Rudd) och Debbie (Leslie Mann) som lyfts upp till huvudpersoner. Av den övriga gamla ensemblen har enbart Jason Segels levnadsguru Jason och Charlyne Yis butiksbiträde Jodi följt med.
Att This is 40 endast genom en skör tråd hänger ihop med På smällen är ingen nackdel, snarare tvärtom. I sina bästa stunder är This is 40 en riktigt bra och förvånansvärt seriös dramakomedi om livet kring 40, där fokus snarare ligger på familjedramat och inte komiken. Både Paul Rudd och Leslie Mann (som för övrigt är Apatows hustru och i filmen är mamma till sina egna barn Maude och Iris) är utmärkta i sina roller som krisande makar, och manuset är fyndigt välskrivet.
Men samtidigt känns det som att Judd Apatow vågat släppa taget om sin mer ungdomsgrabbiga och flåshurtiga sida väl kommen en bit in i arbetet. Filmen känns underligt balanserad, den juvenila stämningen är påtaglig den första timmen men nästan försvunnen i andra halvan. This is 40 hade tjänat på att försöka vara mer vuxen hela vägen.