Det var 4 000 män och kvinnor i arbetskläder som mitt på dagen den 24 april 1917 tågade till Uppsala slott för att protestera mot den livsmedelsbrist som hårt drabbat städernas arbetare.
Händelsen toppade Upsala Nya Tidnings förstasida och skildrades utförligt. Arbetarna hade efter kl 12 samlats utanför Folkets hus och tågat upp till Slottet med arbetarekommunens fana i spetsen.
Dyrtid - det vill säga höga livsmedelspriser och matbrist - och kampen för dagligt bröd hade satt sin ”omisskännliga stämpel” i demonstranternas ansikten, skrev UNT. Stora åskådarskaror hade anslutit på borggården ”där arbetarmassorna tyst ordnade sig och trängde ihop sig för att bereda plats för efterföljande kamrater”.
En deputation stegade in till landshövdingen för att underrätta om demonstranternas krav. Därefter talade socialdemokraten, fil kand Arthur Engberg från länsstyrelsens trappa. Han gick till hårt angrepp mot högerregeringens ”ekonomiska vanstyre” och den livsmedelspolitik som främst drabbat arbetarklassen. Engbergs besked till ”de härskande klasserna” var: ”Ni har gjort bankrutt.”
Arthur Engberg berättade att han tidigare på dagen råkat höra stadens polismästare säga att ”packet” skulle tåga till landshövdingen.
Hur bemöttes det här av demonstranterna? Med vrede? Nej, enligt UNT med stormande bifall och munterhet! Men Arthur Engberg uppmanade ändå de församlade att inte göra något ”oöverlagt”.
När man läser skildringen långt i efterhand får man lätt ett intryck av självförtroende hos demonstranterna. Kände de att de hade framtiden för sig – trots nödåret?
Demonstranternas krav gällde inte bara livsmedelsförsörjningen utan också kravet på allmän och lika rösträtt till både riksdag och kommun. En särskild resolution med detaljerade krav riktades till stadens livsmedelsnämnd.
Landshövdingen på Slottet hette Hjalmar Hammarskjöld. Han tvingades avbryta ett sammanträde och kom ut på borggården för att möta demonstranterna. Han svarade i ett påfallande försonligt tonläge, att döma av UNT:s referat. Det hade sina orsaker.
Hammarskjöld sade sig ha stor förståelse för bekymren ”även när dessa tar sig livliga och ovanliga uttryck”. Ett misstag var nog ändå maningen att inte göra politik av det svåra livsmedelsläget. De orden bemöttes på plats av Arthur Engberg och även i UNT:s ledare dagen därpå.
Demonstrationen i Uppsala var ingen engångsföreteelse i Sverige våren 1917. Den här protesten ingick i en våg med hundratalet demonstrationer som svepte över landet och som kallats hungerdemonstrationer och hungerkravaller. Gemensamt för dem alla var den brist på livsmedel som rådde i Sverige när första världskriget gick in på sitt fjärde år 1917.
I början av året infördes ransonering av bröd och spannmål. Priset på potatis fördubblades på några månader.
Landet hade sedan 1914 letts av en konservativ ämbetsmannaregering med just Hjalmar Hammarskjöld som statsminister, men den regeringen hade tvingats avgå i mars 1917. Hammarskjöld var nu tillbaka som landshövding i Uppsala. Som den ytterst ansvarige för livsmedelspolitiken var han den rätte att ta emot demonstranternas klagomål.
”Hungerskjöld” hade blivit ett öknamn inom arbetarrörelsen.
När arbetarna demonstrerade i Uppsala för 100 år sedan, stormade de inte Slottet. De utsåg en deputation som fick överlägga med den lokala livsmedelsnämnden senare på dagen. De hurrade för ett framtida jämlikt Sverige och socialismen samt sjöng Internationalen. Sedan tågade de tillbaka.
Det här var en av många aktioner som bidrog till Sveriges demokratiska genombrott.