ULF GUSTAVSSON: 25 år med Arvo Pärt

Under de 25 år som gått sedan den estniske tonsättaren Arvo Pärts verk Tabula rasa gavs ut på skiva har han blivit ett stort namn internationellt, också hos en bredare publik som tilltalas av de andliga och existentiella valörerna i Pärts arkaiskt klingande verk.
Hans musik bär ofta reminiscenser av äldre tiders kyrko- och bönemusik, och torde fylla en särskild funktion för många stressade nutidsmänniskor som söker kontemplation och vila.

Själv tillhör jag dem som har lite blandade känslor för Pärts musik. Nog kan han vara rogivande i sina svepande melodilinjer, men också lite kitschig i de gammeldags anstrykningarna och den stundtals något pompösa heligheten.
Att 25 år passerat sedan skivgenombrottet firas med cd:n In principio som blandar nytillkomna verk av Pärt med tidigare kompositioner i nya arrangemang. För framförandena står bl a Nationella estninska symfoniorkestern och Estniska filharmoniska kammarkören under Tonu Kaljuste.

Starkast intryck gör Für Lennart in memoriam, ursprungligen framfört vid förre estniske presidenten Lennart Meris begravning. Genom att utgå ifrån en äldre bönesång och bygga stråkstämmor efter böneordens rytm och intonation har Pärt åstadkommit ett sällsamt verk, sublimt på ett närmast mystiskt sätt och starkt förtätat i genomföring och stämmor, rentav med drag av Anton Webern.
Skivans andra instrumentala komposition La Sindone tilltalar likaså, återigen med strama klangmedel. Även körverken rymmer sublima stunder, men också de stildrag hos Pärt som jag har svårare för.

När vi har blickarna vända österut vill jag nämna premiärinspelningen av Alfred Schnittkes posthuma nionde symfoni, med Dresdnerfilharmonin under Russel Davies. Det är ett säreget verk, sparsamt i instrumenteringen och med såväl egensinniga kontrapunktiska grepp som ljuvt serena, melodiska partier. Här med en vokal epilog av yngre kollegan Alexander Raskatov som lite självsvåldigt lagts till Schnittkes tresatsiga symfoni.
Rovaniemi-baserade Lappländska kammarorkestern presenterar ett knippe mycket personliga verk av landsmannen Jukka Linkola på cd:n Winds. Här finns bl a en rytmiskt vital, klangligt lekfull och humoristisk klarinettkonsert med Pekka Niskanen som solist, samt det suggestiva stråkpoem som gett skivan dess titel. Rekommenderas.

Mer finskt på cd:n Vaola, med Tapiola ungdomsstråkar som bjuder finsk 1900-talsmusik av olika kompositörer i friskt expressiva framföranden. Det är alltifrån ekon av Sibelius i en stråksvit av Robert Kajanus, fram till några charmerande lyriska visor av skivans yngste kompositör Pasi Piispanen.
Dan Evmark, nutida svenska komponist och pianist, presenterar sig på cd:n Silent dreams i egna melodiminiatyrer för kammarsättning som påminner om såväl liedtradition som ett slags förfinad kafémusik. Nostalgiskt förvisso, och snudd på sentimentalt ibland, men Evmark är onekligen en melodimästare.

Ulf Gustavsson: 25 år med Arvo Pärt

KLASSISKT. "Arvo Pärts musik torde fylla en särskild funktion för många stressade nutidsmänniskor som söker kontemplation och vila", skriver Ulf Gustavsson.