Under den senare halvan av 2012 hände något med den allmänna debatten. Eller debatterna, för de var flera. Ett hade de gemensamt: det var barn som stod i centrum.
Först var det Tintinalbumen, som dåvarande ansvarige för Kulturhusets serietek tycker speglar unket kolonialistiska idéer och ville rensa bort ur hyllorna. Ramaskri och Facebookupprop -- bland vuxna.
Så var det Stina Wirsén, barnboksförfattare och illustratör, som ritat en Lilla Hjärtat, svart flicka i pickaninny-stil. Här blev debatten långvarigare, och har väl inte tagit slut än, trots att Wirsén slutat rita Lilla Hjärtat.
Sen kom den vanliga debatten om skolavslutningarnas vara eller inte vara i kyrkor. Om de ska hållas i kyrkor så ska det inte förekomma något uttalat kristet, slog Skolverket i år fast. Upprörda vuxenkänslor igen.
Sen kom den lille vite killen i Laxå som inte fick vara pepparkaksgubbe i luciatåget för att det skulle kunna såra någon. Mamman blev arg och gick till tidningen. Nerikes allehanda jublade först över alla tiders webbrekord i antal klick på artikeln, men sviktade sedan när de kopplades ihop med diverse konspirationsteorier och allting växte sig så stort att det började leva sitt eget liv. Ännu mera upprörda, hetsiga, vuxendiskussioner. I kölvattnet kom även berättelserna om små bruna barn som genom åren mer eller mindre tvingats att vara pepparkaksgubbar.
Och som grädde på moset beslutar sig sen Walt Disney för att klippa bort två av dockorna från Tomtens julafton, den lilla svarta tjejen som hoppar upp på okej-stämpeln, och den som kan uppfattas som en jude-karikatyr. Stor upprördhet igen, men många verkar glömma att stora multinationella bolag gör som de vill och bryr sig knappast om den svenska debatten.
Själv känner jag mest en allmän obehagskänsla. Kombinationen barn – vad de läser och sjunger och klär ut sig i – och så vi vuxna som blir gapiga och hetsiga. Som den sämsta sortens skilsmässa: paret skriker och domderar över huvudena på barnen, som i sin tur ofta blir rädda. Och inte förstår någonting av vad som är fel och varför alla är så hemskt arga.