1700-talets mäktiga bokaktör
Elsa Fougt var en de mäktigaste aktörerna i 1700-talets bokbransch. Förutom kunglig boktryckare - med ansvar för allt offentligt tryck i landet - var hon även tidningsredaktör och bokhandlare. Och hon drog sig inte för att importera förbjudna romaner. I dagarna disputerar litteraturvetaren Anna-Maria Rimm på en avhandling om en minst sagt driftig affärskvinna.
I sin avhandling djupdyker Anna-Maria Rimm i 1700-talets boktryckar-värld.
Foto:
Hur kunde hon nå en sådan stark ställning trots att hon var kvinna?
- Det har att göra med synen på hushållet - ämbetet kunglig boktryckare ansågs tillhöra hushållet. Hennes mamma och pappa hade innehaft det före henne, säger Anna-Maria Rimm.
Men för att nå det inflytande Elsa Fougt hade krävdes också personlig fallenhet, ett bra nätverk, och utbildning för yrket.
Det var när Elsa Fougts föräldrar dog 1772 som ämbetet gick i arv till henne och hennes man Henric. Tio år senare avled maken, och Elsa Fougt stod som ensam ägare till "Kongl. Tryckeriet" - landets största. Hon drev en mängd verksamheter: svensk och internationell bokhandel, stilgjuteri (tillverkning av typer för boktryck), omfattande utgivning av dramatik. Dessutom var hon redaktör för Stockholms Weckoblad och engagerad i Boktryckerisocieteten och Stora Amaranterorden.
Mest spännande med forskningsarbetet har varit att förändra bilden av den svenska boktryckerihistorien, och av Elsa Fougt, menar Anna-Maria Rimm.
- Man får ofta intrycket att kvinnorna i branschen bara var passiva änkor, men Elsa Fougt gjorde en mycket större arbetsinsats än man trott.
Vad har förvånat dig mest?
- Att det fanns en så stor acceptans för en kvinnlig företagare. Jag ser inte någon "kvinnlig blygsamhet" hos Elsa Fougt, hon är mycket självsäker i sina skrivelser till myndigheter. Jag har inte heller funnit några officiella uttalanden som hävdar att hon skulle vara mindre kompetent på grund av sitt kön.
Samtidigt verkar Elsa Fougt ha varit medveten om kvinnors samhällssituation - i två minnestal hon höll över väninnor kritiserar hon kvinnans svaga ställning. Mån om att behålla sitt ämbete anpassade sig dock Elsa Fougt alltid till det rådande politiska klimatet. Men vissa risker tog hon - som importör av förbjuden fransk litteratur. Under de oroliga åren innan franska revolutionen bannlystes många böcker, och efterfrågan på de förbjudna alstren var stor.
- Ofta var det explicit pornografiska romaner, som även innehöll kritik mot katolska kyrkan. Det handlade exempelvis om munkar som betedde sig osedligt, för att visa på hyckleriet inom kyrkan, säger Anna-Maria Rimm.
Böckerna smugglades in via Schweiz, på botten av lådor med mer sedesamma böcker ovanpå. Ertappades man riskerade man böter. Men Elsa Fougt åkte aldrig fast - kanske för att intresset för dessa romaner fanns även högt upp i samhället.
Inför disputationen är Anna-Maria Rimm ganska nervös.
- Det känns lite pirrigt, men det ska bli kul också, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter