Författarnas stad
2010 - 2015
Uppsala både är och har varit en synnerligen författartät stad. Många har bott här länge eller tillfälligtvis, som exempelvis August Strindberg, Erik Gustaf Geijer, Malla Silfverstolpe, Rune Lindström, Håkan Nesser, Elsie Johansson, Kjell Eriksson...... Många har varit studenter här, som till exempel Peter Englund, som kom till Uppsala för att studera arkeologi, teoretisk filosofi och historia. Efter ett tag i den militära underrättelsetjänsten återkom han och doktorerade på 1600-talsadelns politiska världsbild. Året före hade han romandebuterat med "Poltava".
Han utnämndes till Svenska Akademiens ständige sekreterare 2009, just densamme som varje år i december får meddela den samlade världspressen vem som blir årets nobelpristagare i litteratur. Han var bara ständig fram till i år, då han valde att kliva av uppdraget. Men han behåller "sin stol" nummer tio i Svenska Akademien. Peter Englund bor fortfarande i Uppsala. Just nu är han mitt uppe i skrivarbetet med flera delar av "Stridens skönhet och sorg" som handlar om första världskriget.
Äntligen ett konserthus
2000 - 2009
Första fullmäktigemotionen om ett nytt konserthus i Uppsala lades 1960, men frågan hade debatterats ända sedan förra sekelskiftet. Kommunfullmäktige klubbade beslutet om bygget vid Vaksala torg 2004. Den danska arkitekten Henning Larsen, som bland annat ritat Operahuset i Köpenhamn, fick uppdraget att rita det och 2007 stod det klart.
Uppsalaborna fick rösta om namnet och "Musikens hus" vann, "Uppsala Konsert & Kongress" kom tvåa. Ändå blev det andrahandsvalet som gällde, eftersom huset skulle innehålla både konserter och kongressverksamhet.
45 procent av Uppsalaborna var emot Musikens hus medan 37 procent var för, enligt undersökning som kommunens konserthusbolag lät göra under byggtiden. Men opinionen svängde till invigningen.
Under tre dagar varade invigningsfesten. Till första vd för verksamheten rekryterades Magnus Bäckström, som hade startat Falun Folkmusikfestival . Han kom att bli vid sin post till 2014, då han avgick efter schismer med styrelsen.
Till denna höst har den nya chefen, Lena Åberg Frisk, just lagt sitt första säsongsprogram.
Gryning för Kulturnatt
1990 - 1999
Under Kulturnatten 1998 visades fotoutställningen Ecce Homo i Uppsala Domkyrka. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin hade tagit bilder av bibliska motiv och använt sig av transvestiter och homosexuella som modeller i moderna miljöer. Detta för att kommunicera likheten mellan bibliskt och modernt utanförskap och för att visa på Guds allomfattande kärlek. Många besökare chockerades, i samband med visningen inleddes en rikstäckande samhällsdebatt och fotografen mordhotades.
Den allra första Kulturnatten i Uppsala äger rum 26 september 1989. Kommunens kulturchef Frans-Olof Brunzell inviger på S:t Erikstorg. Omnibus Brasskvintett spelar, estradören Olof Buckard säger några ord och chefen för Uppsala stadsteater, Åke Lundqvist, framför en monolog. Bland de 96 programpunkterna från 37 aktörer finns bland andra Jonas Gardell.
Sedan dess har evenemanget ständigt slagit nya rekord. Förra året, 2014, var det över 700 programpunkter som gavs under Kulturnatten.
Bergman filmar Oscarsmaterial
1980 - 1989
I september 1981 är Ingmar Bergman i sin födelsestad Uppsala för att filma "Fanny och Alexander". Flera scener tas på Fyristorg och vid Upplandsmuseet, som får agera exteriör till filmens biskops bostad. Otaliga Uppsalabor får agera statister på torget. Filmen får fyra Oscar året därpå, exempelvis för bästa utländska film.
Sedan dess har vi också kunnat se stoffet, berättelsen om barnen Fanny och Alexander från förra sekelskiftet, i teaterform på Uppsala stadsteater.
1982 startar också Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Inledningsvis var den öppen både för kort- och långfilm, numera är den Sveriges enda renodlade kortfilmfestival. Den är en av få festivaler i Europa som är erkänd av Academy of Motion Pictures Arts and Sciences vilket innebär att de vinnande filmerna i den internationella och i den svenska kategorin kan komma ifråga för en Oscarsnominering. Festivalen är dessutom ett av Uppsalas största internationella kulturevenemang. Den 34:e Uppsala Internationella Kortfilmfestival äger rum den 19-25 oktober 2015.
Progg och fria grupper
1970 - 1979
Proggen var ett svenskt musikfenomen som var starkt influerad av 1960-talets ungdomsrevolter som 68-vänstern och den amerikanska hippierörelsen. Det fanns ett nyvaknat intresse för den svenska folkmusiken och musik som stod utanför det kommersiella etablissemanget. I Uppsala hölls den första alternativa musikfestivalen i Slottsbacken 1968. Det blev flera liknande folkfester. Uppsala Musikforum drog igång som ett av de första alternativa musikhusen 1972. Det var då en av stans största kulturföreningar med cirka 4500 medlemmar. Först låg det på Dalgatan och sedan flyttade Musikforum till Drottninggatan 1977, i lokaler som de hyrde av Stockholms nation.
Band som Samla Mannas Manna, Gud I Brallan, Panta Rei och Kaipa bildades, som ett slags motkraft till mer kommersiella band som exempelvis det samtida ABBA .
Även inom teaterkonsten fanns liknande idéer om att skapa utanför etablissemanget och i Uppsala startades flera fria teatergrupper. En av dem, Panikteatern, drogs igång 1974 och är verksam än i dag. Så också Teater Spektaklet som bildades 1978.
Upprörda turer med Näckens polska
1960 - 1969
Ett av Uppsalas många bråk om konst i offentlig miljö har rört Bror Hjorths skulptur "Näckens polska". "Att storleken och den eventuella erektionen på Näckens kön i decennier besvärade beställaren Uppsala kommun är en rolig historia, även om det tyvärr är en myt att Bror Hjorth böjde sig för de ängsliga moralisterna och gick lös på verket med en bågfil", skrev Sebastian Johans i en betraktelse i UNT 2011.
Däremot ändrade Bror Hjorth Näckens anletsdrag, gjorda efter en verklig spelman, till sina egna. Det var en av flera bearbetningar han gjorde från det att verket beställdes av Uppsala stad i slutet av 1940-talet till att det stod på plats 1967. Diskussionerna om verkets utformning och placering upplevde konstnären som plågsamma. Ett tag kopplade han in advokaten Henning Sjöström i förhandlingarna med kommunen. Till sist enades man om att placera skulpturen vid järnvägsstationen. Då chockerades Uppsalaborna av motivet.
I samband med invigningen av verket förhandlade kommunen med konstnären om att skapa ett museum av hans hem. Nio år senare kunde Bror Hjorths Hus invigas.
Ljuv musik och körklang
1940–1949
Musik har skapats i Uppsala i århundraden med anknytning till kyrkan och universitetet. Akademiska kapellet startades 1627, Allmänna sången 1830, Orphei Drängar (OD) 1854 och Uppsala akademiska kammarkör 1957.
Första hälften av århundradet var kommunen tämligen sparsamt inblandad i Uppsalas musikliv. Men så vände det. År 1942 bildades Uppsala konsertförening som blev ett embryo till Musik i Uppland. Föreningen fick bidrag av kommunen för att ordna abonnemangskonserter. I dag producerar Musik i Uppland hundratals konserter varje år och är verksamt i hela länet.
Under slutet av 1940-talet väcktes motioner i kommunfullmäktige om en kommunal musikskola för att barn skulle få musikundervisning vid sidan av vad skolan erbjöd. Först 1956 fattades beslutet om att inrätta en sådan.
Under 1940-talet pläderade också professorn i musikhistoria, Carl Allan Moberg, för en institution som kunde hysa både konserter, undervisning och musikaktiviteter. Frågan togs vidare genom decennier och detta musikhus blev verklighet först in i nästa årtusende.
En viss katt utan svans
1930 - 1939
I Uppsala fungerade studentkårens ordförande som lokalt ombud för Radiotjänst. 1935 efterträddes den förste, Karl Söderberg, av Gösta Knutsson. Han fortsatte med radio långt efter sedan han slutat vara Uppsalastudent. Under hans tid fick radiosändningarna från Uppsala en tydlig akademisk profil. Dessutom införde Knutsson frågesport i radio. Han hade också barnprogram av skilda slag. Bland annat ett som handlade om katterna på Åsgränd i Uppsala, Pelle Svanslös och hans vänner. De berättelserna kom att bli älskade barnböcker för generationer framåt. Den första boken" Pelle Svanslös på äventyr" gavs ut 1939. Den sista kom så sent som 1972.
Pelle Svanslös är en godhjärtad och godtrogen katt som ständigt blir lurad och mobbad av Elaka Måns och hans eftersägare Bill och Bull. Böckerna framhåller allas lika värde och var en protest mot det svenska stödet för nationalsocialismen vid andra världskriget. Stoffet har sedan dess blivit till opera, teater, tv-serie, julkalender, serietidning, spelfilm och tecknad film.
Student som blev poet i stället
1920 - 1929
Karin Boye skrev att hon var "blyg och skygg" när hon kom till Uppsala 1921 för att läsa grekiska. Kursen hade få kvinnliga studenter. Hon går med i sammanslutningen "The poets corner" för att träffa likasinnade. Gruppen hade tagit sig namnet för att det var tre tryckta skalder med i den.
Länge planerade hon att skriva en Uppsalaroman, "Asketer". Den blev aldrig färdig, men i bevarade fragment beskriver hon ett bistert klimat som är i samklang med den uppsaliensiska ångesten "De nakna lindarna ropar och klagar...Uppsala är en sömnlös stad. Det är för mycket framtid och ovisshet i luften ". Året därpå debuterade hon med diktsamlingen "Moln" som förmedlade en ung människas grubbel över Gud, livets brister och sin egen framtid.
Under sista året på universitetet gick Karin Boye med i Clarté. Sedan flyttade hon över sina studier till Stockholms universitet, där hon tog examen 1928.
Boye begick självmord 1941, flera romaner, dikter och tidningsartiklar senare.
Biblioteket vinner mark
1910 - 1919
Under 1800-talet var det vanligt, åtminstone bland de välbeställda, att man samlades för litterär salong där konst, kultur och litteratur diskuterades. Malla Silfverstolpes litterära och musikaliska salong är väl en av de mest kända i sta'n, men det har funnits flera.
Men intresset för böcker tog sig andra former. Via studieförbund och andra organisationer inrättades boklådor där medlemmar kunde låna böcker. Uppsala stads första folkbibliotek och läsestuga öppnade 1909 på Kungsängsgatan 29. Verksamheten var kommunal och finansierades via hundskatten (!)
UNT:s dåvarande chefredaktör Axel Johansson, som också satt i både i stadsfullmäktige och i stadsbibliotekets styrelse, drev på frågan om bibliotekets utveckling. Stadsbiblioteket fick större lokaler 1916 i huset som numera kallas Ungdomens hus, i hörnet Skolgatan/Skolgatan. 1941 kunde biblioteket flytta in i nya lokaler, ritade av stadsarkitekten Gunnar Leche, på Östra Ågatan. 1987 flyttade biblioteket in i den helt nybyggda lokalen på Svartbäcksgatan, där det ligger än i dag.
Studentsångarnestorns farväl
1900 - 1909
"Svara mig glunten på ära och tro utan avseende på små fataliteter,
sådana, vet du ju, bygga och bo,
varthelst du kommer, inom alla fakulteter,
är inte Uppsala märkvärdigt bra,
bättre än alla andra städer här i Norden?
Jag vågar till och med påstå — jaha!
bättre än någon annan fläck på hela jorden?"
1901 var det femtio år sedan som "Gluntarna", ett knippe manstriosånger från studentlivet vid förra sekelskiftet, gått i tryck. Dess upphovsman, Gunnar Wennerberg bjöds in av Uppsala studentkår till vårfesten 1901. En gång började han sin bana i spex- och festsällskapet Juvenalorden (som fortfarande är verksamt). I 14 terminer var han student i Uppsala innan han fick sin lagerkrans som magister. Wennerberg kom att arbeta som lärare, var ecklesiastikminister i två omgångar och landshövding i Kronobergs län.
Efter vårfestens middag höll skalden Verner von Heidenstam vårtal i Botaniska trädgården. Där och då höll också Wennerberg sitt sista tal iförd studentmössa, frack och serafimerorden. " I unga haven samlat och tagit vara på mina dyrbarheter, och jag tackar er därför. Högen står nu redo. Det återstår blott för den gamle att gå ditin. " Tre månader senare dog han.
Filmen kommer till Uppsala
1890 - 1899
Den allra första filmvisningen i Uppsala skedde på Flustret 1897, i "öfre salen", enligt en annons från Tidningen Uppsala. Det var knappt två år efter världens allra första filmvisning, som hölls av bröderna Lumière i Paris.
Till Uppsala kom den kringresande nittonåriga kinematografförevisaren Arthur Rhen, tidigare sockerbagerilärling, som hade ett turnéprogram med 12 filmer och av dessa visade han ungefär häften. Några typiska titlar var "Serpentindansösen miss Vivian", "Ett järnvägståg anländer till stationen". "Roddfärd. Damer stiga iland" och "Tsarbesöket i Paris". Filmerna varade bara någon minut. Och egentligen var det mer filmteknikens framåtskridande än själva filminnehållet som var viktigast.
Vid varje visning stod Arthur Rehn upp och vevade på sin klumpiga projektor. Några åskådare skrämdes av det framrusande lokomotivet och hukade sig i bänkarna som för att söka skydd. Andra var fast beslutna att avslöja fusket genom att lyfta på filmduken för att se vad som var bakom.
Arthur Rehn höll sina föreställningar under vecka och sedan drog han vidare till Falun.