1-0 till kultursidorna
KOMMENTAR. "I dag är kultursidorna åter en drivande kraft i det offentliga samtalet", skriver Lisa Irenius.
Lisa Irenius
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Wennström är skribent och studerar litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. För närvarande är han också, vilket märkligt nog inte nämns i rapporten, verksam på Svenska Dagbladets ledarredaktion. Han är alltså i högsta grad en part i målet. Och lite misstänksam blir jag när han till exempel påstår att SvD:s ledarsida tillåter "mer inträngande funderingar" medan andras "försök att bredda sig slutar tyvärr inte sällan i irrelevans".
Men visst är det intressant att fundera kring var - och hur - samhällsdebatten förs, även om jämförelsen mellan ledarsidor och kultursidor ibland haltar. De fyller trots allt olika funktioner. Rapporten beskriver hur kultursidorna, som upprättades på 50- och 60-talet, till en början ägnade sig åt snäv kulturbevakning, men sedan på 70-talet blev drivande i samhällsdebatten. 90-talet beskrivs däremot som ledarsidornas decennium, en tid av reflexion kring stora världsfrågor.
I dag är kultursidorna åter en drivande kraft i det offentliga samtalet, medan ledarskribenterna fokuserar på dagspolitiken, menar Wennström. 1-0 till dagens kultursidor alltså.
Ändå slutar rapporten i en kritisk ton. Kultursidorna påstås lida av främst tre problem: en svag intellektuell bas, relativismen och tonläget. Här finns svepande uttalanden som att "den som frågar efter besinning när grundstenar rivs upp avfärdas som en muggig kuf" och få konkreta exempel. Det gör att kritiken främst känns ideologisk.
Själv tror jag att de största hoten mot samhällsdebatten ligger utanför redaktionernas makt. Medievärlden genomgår nu stora förändringar. Att försörja sig som skribent och intellektuell är svårt och i USA dör tidning efter tidning.
Det, om något, hotar såväl ledarsidor som kultursidor.