Innan streamingtjänster, smartphones och ljudböcker hade de flesta hem bokhyllor och skivsamlingar, radion på hög volym i köket och serierna på tv i vardagsrummet. Vilken kultur som konsumerades – oavsett om det var finkultur och populärkultur – var på tydlig display för den som kom på besök. I dag ser det annorlunda ut, vi delar inte vår kulturkonsumtion med andra i samma utsträckning utan kör det mesta i våra hörlurar och under egna inloggningar. Och allt ligger höljt bakom mobilskalet i listor genererade av streamingtjänsternas och ljudboksapparnas algoritmer.
Detta får mig att fundera över hur unga i dag läser av nya bekantskaper. Allt det som förr var viktiga nycklar till hur vi speglade oss i vänner, letade partner och bekräftade varandra är numera borta. Jag minns känslan av att smyga fram till bok- eller skivhyllan när man fick en ensam stund när dejten gick på toa eller för att koka te. Aha, Smashing Pumkins och Hole i skivsamlingen, det ser lovande ut. En bra blandning lagom lästa titlar i bokhyllan, intressant. Inga böcker alls, skumt! Var det uppenbart olästa orörda böcker av hög kvalitet skapade det också misstankar.
Jag kanske var en snobb men bara svarta böcker i hyllan gjorde mig misstänksam. Kan det bakom konsumtion av så mycket våld och mord finnas en person med empati och omtanke? I tjugoårsåldern dejtade jag en kille som ”inte läste kvinnliga författare”. Jag förstod inte. Vad var det som förenade just de kvinnliga författarnas alster som han aktivt valde bort, annat än att de var skrivna av just kvinnor? Var det en sexist jag dejtade? Jag gissar att hälsoinriktade människor är lika intresserade av att se om en möjlig livskamrats kylskåp är fullt av socker och transfetter som jag var besatt av att se om mina manliga vänner lyssnade på i mina öron bra musik eller läste intressanta böcker.
Jag frågar tonåringarna i min närhet om de tjuvkollar i varandras mobiler för att få fatt i kulturkonsumtionen, eller hur de annars ringar in en person på det området? Det visar sig förstås att de har full koll även i dag, till och med innan de dejtar eller riktigt lär känna en person. Svaret finns som så ofta i de sociala kanalerna. Musiksmaken avslöjas genom låtval som görs i stories på Instagram, Tiktok eller Snapchat. Lästa böcker och lyssnade poddar delas i flödena. Och precis som alla vi andra delar de konsertupplevelser och annan kulturkonsumtion i sina sociala kanaler. Det är ju i dag till och med lättare att tjuvkika på din avståndsförälskelses preferenser och liv. Du kan gräva dig långt ner i personers ungdom i deras sociala mediehistorik och få syn på inte bara kulturkonsumtionen utan även åsikter, tränings- och matvanor.
Och unga i dag verkar fortfarande anse att din delade kulturkonsumtion berättar något om dig, ger ledtrådar till hur du som person nog är att hänga med. En dålig låt kan sänka intresset, för mycket delade självhjälps-lästips sänder varningssignaler. Precis som en diktbok kan vara genomtänkt placerad på ett soffbord, kan låtvalet i en story visa vem du är – eller vill vara. Så det är nog inte så mycket som ändrats trots allt, jag behöver inte oroa mig för ungdomarna.