I musiken – och på riktigt, förstås – kan Uppsala vara en stad att längta till. En stad för kärlek och sammanhållning, där man fixar fest och dansar så att rutorna immar. ”Oh-oh, sång på sång, det ekar över hela staden. Åh, nåt stort på gång, för det är kö från gatan upp till hallen”. Festen kan vara hela natten och naturligtvis också hållas vid Fyrisån: ”A saxophone, an armchair, and a small drum. Sunrise, all smiles. It’s crack of dawn by the Fyris River.”
Naturligtvis cyklas det också en hel del i Uppsala, kanske med en tjej man gillar på ramen. ”Hon på ramen, jag på sitsen och vi pladdrade i kör. Tills jag drog den sista vitsen, den gick in som härsket smör. Den om Svartbäckens Rödaste Ros.” Cykelturen kan också vara tung och lång, i dåligt väder: ”Vi bodde i en förort långt bort/Cyklade i motvind till stan varje dag.”
Andra artister tar hellre bussen. Buss 5 till Stenhagen, exempelvis, där man dessutom kan få känna sig som en profet i sin egen hemstad: ”Nu hör jag min musik i bilarna som bränner runt/Eller från ungarnas lur när jag tar 5:ans buss.”
Uppsalapolisen har också blivit föremål för en del kängor i den lokala musiken. ”We were all standing there in Uppsala/ Informer and police dem rush I and I/ And try to sabotage mi chanting”, har det låtit. Och andra har frågat sig om inte Uppsalapolisen är lite extra förtjusta i reggae eftersom de så gärna bevakar Reggaefestivalen? ”Festival, dans och konsert – du kan lita på att dom är där. För att aina måste älska reggae.”
Också utomlands ger Uppsala eko, genom universitetet och dess studenter. Någon åker till Spanien och bli kär i en stilig Uppsalastudent – men går han verkligen att lita på? ”Vår lycka blev kort, nu så har han rest bort. Hem till sitt institut, hans semester var slut.”
Det är en minst sagt varierad bild som målas av Uppsala i musiken, en bild som UNT Kultur vill bena ut ytterligare – låt för låt. Hjälp oss gärna att gräva fram guldkornen ur skivbackar och digitala skattgömmor.
Vi börjar här under med stor Uppsalahit: Veronica Maggios ”17 år”.