I veckan presenterades årets nyord. Dessa speglar den tid vi lever i, det år vi lagt bakom oss. Men när man lever med tonåringar är det sällan just dessa ord som snurrat runt en. I stället helt andra som jag sällan möter i andra sammanhang. Man kan säga att vi delvis lever i olika språkliga världar.
Skådespelaren Jonas Karlsson beskrev i sitt sommarprogram i somras känslan när han insåg att han helt missat uttrycket ”kbry”. Först flera år efter att hans barn slutat säga det hörde han det, och blev förundrad. Jag minns när min trendmedvetna yngre bror blev blek när han märkte att mina tonårsbarn pratade förbi honom. Han hade tappat det, var inte längre den som hade koll på de senaste uttrycken.
I höstas kom SVT:s nya kulturmagasin Cyklopernas land. Under ledning av Christopher Garplind möts varje vecka personer som i programförklaringen beskrivs som landets smartaste kulturhjärnor. Detta så utskällda program (i alla fall till en början) har varit ett positivt tillskott i tv-tablån, och det har gett mig fler lager av kunskap. Jag erkänner gladeligen att jag googlat både uttryck och personer jag inte haft koll på. Och jag har älskat det.
Som kulturjournalist måste man leva i nyfikenheten och inte fastna i det gamla. Hopper, de Beauvoir och Dylan i all ära men man måste också vilja ha koll på personer som Evelyn Mok, Afrang Nordlöf Malekian och Laxbralla-gänget. Eller samtidsfenomen som incelosfär, NFT (eller kryptokonst som nu blev det svenska nyordet) och personligheten ”Karen”.
När jag växte upp tävlade kultursidorna om att skriva över huvudet på större delen av befolkningen. Vad leder det till i förlängningen? När tidningarna räknar sidvisningar för varje artikel blir det tydligt att det som läses mest är det som är allmängiltigt och säger något om vår samtid.
Här har landets alla kultursidor ett ansvar. För utan populärkulturen utesluter vi inte bara människor – hela kulturlivet blir torftigare. Kanske avfärdade många Cyklopernas land för att man inte kände till paneldeltagarna, eller hade koll på den kultur som avhandlas. Men just det borde vi vara rädda för – att stagnera, nöja oss, förlora vår nyfikenhet. Programmet kommer tillbaka i januari igen och jag ser redan fram emot det.
Så gott nytt år. Jag önskar er ett 2022 fullt av nya insikter, uttryck och nyord. Och tålamodet och nyfikenheten att fundera över vad de betyder.