För ett år sedan skrev Ny teknik om en familj i New York vars röstassistent Alexa blivit en naturlig del av barnens liv.
"Alexa läser sagor för våra barn" var rubriken på artikeln som ledde till ett 50-tal kommentarer på tidskriftens Facebook. Att god natt-sagan lästes av smarta högtalare, i stället för av mamma och pappa, fick folk att reagera. Men varför är det upprörande?
Troligen läser en artificiell intelligens (AI) med mer inlevelse än vad en annan klarar efter en tuff arbetsdag.
Hur många uttröttade föräldrar har inte krupit ned bredvid sin lilla älskling, börjat läsa en saga och sedan vaknat av ett:
– Mamma! Vad hände sedan?
Och medan man slumrat till har varken diskmaskinen blivit fylld eller tvätten hängd. Tiden springer ifrån en.
En ny studie visar att var fjärde brittisk förälder slutat läsa böcker för sina barn vid läggning. De har lämnat över god natt-sagan till modern teknologi som appar och smarta högtalare.
På den svenska marknaden har ett blöjmärke släppt en app för röstassistenten Google Home. Smarta högtalare tågar in tidigt i familjelivet med Liberos graviditetskalender.
I Sverige växer också digitala prenumerationstjänster för e-böcker och ljudböcker som Storytel, Nextory och Bookbeat, enligt försäljningsstatistik för 2018. Gissningsvis hör ett och annat barn på sömnböcker som "Kaninen som så gärna ville somna" vid läggning.
Men spelar det roll om det är en förälder, en professionell uppläsare eller en artificiell intelligens som läser?
Till Sky News säger barnboksförfattaren Francesca Simon att hon tycker det. När föräldrar ersätter god natt-sagan med teknik blir hon påmind om experimenten på apungar som skildes från sin mamma och fick en surrogatmamma i ståltråd.
Aporna i Harlows 1950-tals-experiment blev stressade och lättskrämda. Men barn som missar föräldrarnas god natt-saga är inte isolerade laboratorieapor. Det är att hårdra för mycket.
Ändå träffas en nerv. Tanken på barn som inte får höra en bok vid läggning känns sorglig.
I sagostunden är allt här och nu. Du snusar på barnets hår. Livet känns skört och fint och inget får gå förlorat.
När jag väntade vårt första barn ville jag inte köpa barngrejer i förväg, av rädsla för att jinxa det lilla värdefulla livet i magen. En pekbok om en katt handlade jag i alla fall. Kartongboken blev en sorts symbol för den abstrakta drömmen om att få barn, att bli förälder.
Den där sagan läste vi sedan (i egen tappning) från det att spädbarnet var för litet för att ens urskilja figurerna hon såg tills hon var alldeles för stor för en bebissaga. Det viktiga var stunden, tillsammans.
Hos oss är god natt-sagan fortfarande en fredad zon. Ett litet fönster fritt från bekymmer och problem. Under sagostunden finns inga läxor som ska göras, rum som ska städas eller jackor som ska plockas från golvet. Inget tjat, inga bråk och ingen stress. Inga läsplattor eller mobiler.
När jag läser för våra barn är det bara det som gäller. Boken, barnet och vi.
Läsrörelsen BookTrust studie visar att nästan hälften av alla brittiska föräldrar vill läsa för sina barn, men saker som att de arbetar, pendlar eller är "to busy" (för upptagna) gör att de inte hinner.
Vi gör så gott vi kan. Det är det bästa vi kan göra.
Men den värdefulla tiden, den kommer inte tillbaka när den rusat vidare.
Låt barnen slippa allt annat för en stund och var närvarande. Kan det inte ske med en saga, gör på något annat sätt som passar din familj.