Länge har vi trott att artificiell intelligens (AI) främst skulle innebär slutet för yrken som chaufför, lagerarbetare eller kassapersonal. Idag vet vi att det snarare är läkarens än undersköterskans arbete som kommer att ersättas. Mänsklig värme och omvårdnad är svårare att efterlikna än att ställa diagnos. Men att de konstnärliga yrkena också kan se sig hotade, det har börjat bli allt tydligare när en rad avancerade AI-verktyg dykt upp på senare tid.
AI kan beskrivas som en maskins förmåga att planera, resonera, lära sig och skapa på ett sätt som liknar människans. Eftersom AI:n lär sig helt på egen hand genom att betrakta enorma mängder data är det fantastiskt verktyg för att se saker vi tidigare inte sett. Idag kan vi alla bli konstnärer, författare eller musiker bara genom att skriva in ett ord, en fråga eller uppmaning i ett program.
I musikens värld har datorer spelat en viktig roll sedan många år – både i skapandet och framförandet. (Det var för övrigt datavetaren Alan Turing som stod för den första maskingenererade kompositionen 1951). Numera samlas årligen musiker från hela världen på "AI song contest" för att utse den bästa AI-genererade kompositionen.
Inom bildbehandling har AI länge kunnat skapa nya bilder utifrån existerande. Det mest omtalade verktyget just nu är Dall-E2. Ge den ett ord eller en fras och en stil du gillar och den genererar ett konstverk. Den kan också skapa varianter av, eller bygga ut befintliga konstverk.
Textrobotar skriver idag nyheter baserat på väderprognoser, sportresultat eller årsredovisningar. Men om ett par månader lanseras Wordcraft, Googles AI-textverktyg som är det första i världen helt avsett för kreativt skrivande.
Än så länge används dessa olika verktyg kanske främst för idéarbete och inspiration. Men frågan är hur skickliga verktygen kommer att bli framöver. Hur det blir med etiken i att skapa ett program som utifrån en konstnärs speciella stil (förvärvat genom år av hårt arbete, skapande och utveckling) lär sig just den stilen. Och det som skapas, är det konst? Det är ett hett debattämne just nu.
Inom de flesta konstnärliga uttryck är det ofta det lite skeva vi gillar, skavet. En jazzmusiker som spelar tekniskt rätt blir ointressant, istället är det skapande av något nytt och brytandet av regler i improvisationen som väcker vårt gillande. Grammatiskt korrekt språk och utslitna allegorier leder troligtvis inte heller till några Nobelpris.
Men det största problemet med generativ AI är att själva samskapandet mellan konstnär och publik saknas. I en roman utforskar författaren och läsaren parallellt den historia som utspelar sig. Det finns ett hänsynstagande till vad som är rimligt, författaren stör inte läsaren med irrelevanta beskrivningar eller alltför oväntade vändningar. På samma sätt utvecklar musikern på scenen musiken i stunden utifrån gensvaret från medmusikerna och publiken. Bildkonstnären ser ofta den förväntade reaktionen på konsten som en del av konstverket.
Så frågan blir kanske, kommer AI:n kunna skapa något unikt och överraska oss? Glida på en fantastisk halvfalsk ton som Monica Zetterlund? Komma på tanken att skapa provocerande eller politisk konst som Lars Vilks? Eller hitta en helt ny konstform? På det nyskapande, oväntade, skaviga är människan än så länge oslagbar.