Vem bestÀmmer vad som Àr bildning?

Är bildning ett begrepp som förlorat sin relevans? Ju mer multietniska och multikulturella vi blir, desto svĂ„rare Ă€r det att hitta en giltig bildningsdefinition, konstaterar Lena Köster. Ska vi i stĂ€llet börja prata om bildningar?

Att kunna sin Sigrid Hjertén ingÄr vÀl i svensk bildning, men hur Àr det med graffitins historia? Eller kanske Aviciis musik?

Att kunna sin Sigrid Hjertén ingÄr vÀl i svensk bildning, men hur Àr det med graffitins historia? Eller kanske Aviciis musik?

Foto: TT Bild/Montage

Krönika2019-08-25 07:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Den, som har ett hum om jordens geologiska perioder, om mĂ€nniskans historiska epoker, om litteraturen frĂ„n Homeros via Lagerlöf till Tranströmer, om konsten frĂ„n grottmĂ„lningarna till graffitin (Ă€r inte det samma sak?!), om musiken frĂ„n Hildegard av Bingen via Bach till Miley Cyrus, om evolutionen och astrofysiken, om vĂ€rldsreligionerna och de politiska ideologierna (Ă„tminstone namnen pĂ„ dem) och kanske dĂ€rtill om konsten att angöra en brygga – den Ă€r vĂ€l bildad?

En bildad vĂ€sterlĂ€nning ur medel- och överklassen alltsĂ„ 


Men redan hÀr har vi olika nationella bildningsbegrepp Àven i vÀsterlandet, i engelsk bildning ingÄr Shakespeare, Burns och Milton, i tysk Goethe och Schiller, i fransk kanske MoliÚre och Sartre, i italiensk mÄste du vara förtrogen med Dante, Verdi och Puccini, i hollÀndsk Àr Rembrandt, Vermeer och van Gogh centrala gestalter.

Men Àven om den vÀsterlÀndska bildningen har sina nationella sÀrdrag, sÄ Àr stora delar av den ÀndÄ gemensam.

NÀr vi lÀmnar den vÀsterlÀndska kultursfÀren blir det helt annorlunda. DÄ vet de flesta av oss vÀsterlÀnningar ingenting.

En bildad indier eller sydafrikan, kines eller ryss lÀgger sannolikt en massa annorlunda kunskaper och idéer i sin bildningskorg Àn vad du och jag gör.

Ålder spelar ocksĂ„ roll för bildningens innehĂ„ll. Unga mĂ€nniskor i dag har kunskaper i IT-sfĂ€ren, som mĂ„nga av oss 60-plussare saknar, Ă€ven om vi dagligen anvĂ€nder datorer. De har andra referenser nĂ€r det gĂ€ller litteratur, musik och konst. Och spel!

Lite försiktigt frÄgar jag unga i min nÀrhet utan nÄgon sÀrskild ordning om Dante, Beethovens femma, marskalk Mannerheim, Karin Boye, hexameter, impressionism, Monica Zetterlund, De Tre Musketörerna, "Nils Holgerssons resa" och Sigmund Freud.

MÄnga frÄgetecken.

Samma sak med Geijer&Tegnér, Chopin, Sigrid Hjertén, "Aniara", Dr Jekyll och Mr Hyde, "Den inbillade sjuke", Elin WÀgner och den helige Fransiscus.

SÄdÀr kan man hÄlla pÄ.

Men vem sĂ€ger att det Ă€r kunskaper om just dessa personer och ismer och annat som gör en till en bildad mĂ€nniska


Kan inte lika gÀrna kunskaper om MineCraft, Aviciis musik, koldioxidens positiva och negativa verkningar, zenbuddhism, farsi, kvantfysik, manga, Hafez och veganism vara bestÄndsdelar i en ny bildningsgemenskap? För att inte tala om allt som jag aldrig har hört talas om.

För det Àr vÀl det bildningen Àr, en sorts gemenskap dÀr man kan nÀmna nÄgot och fÄ alla omkring sig med pÄ noterna. DÀrför att man har en gemensam grund att utgÄ frÄn.

Min man brukar sÀga att det Àr jÀmnÄrigheten som skapar gemenskap. Oavsett var i vÀrlden man kommer frÄn.

SĂ„ vad anser 70-Ă„ringar i Europa, Asien och USA att bildning bör bestĂ„ av? Vad sĂ€ger 30-Ă„ringar? Och förorternas nyanlĂ€nda – hur ser de pĂ„ bildning?

Är begreppet kanske förlegat och helt omöjligt i dag?

KanhÀnda Àr det som med litterÀr kanon. En sÄdan kanon gÄr inte att faststÀlla. Det handlar om
 kanoner.