Den, som har ett hum om jordens geologiska perioder, om människans historiska epoker, om litteraturen från Homeros via Lagerlöf till Tranströmer, om konsten från grottmålningarna till graffitin (är inte det samma sak?!), om musiken från Hildegard av Bingen via Bach till Miley Cyrus, om evolutionen och astrofysiken, om världsreligionerna och de politiska ideologierna (åtminstone namnen på dem) och kanske därtill om konsten att angöra en brygga – den är väl bildad?
En bildad västerlänning ur medel- och överklassen alltså …
Men redan här har vi olika nationella bildningsbegrepp även i västerlandet, i engelsk bildning ingår Shakespeare, Burns och Milton, i tysk Goethe och Schiller, i fransk kanske Molière och Sartre, i italiensk måste du vara förtrogen med Dante, Verdi och Puccini, i holländsk är Rembrandt, Vermeer och van Gogh centrala gestalter.
Men även om den västerländska bildningen har sina nationella särdrag, så är stora delar av den ändå gemensam.
När vi lämnar den västerländska kultursfären blir det helt annorlunda. Då vet de flesta av oss västerlänningar ingenting.
En bildad indier eller sydafrikan, kines eller ryss lägger sannolikt en massa annorlunda kunskaper och idéer i sin bildningskorg än vad du och jag gör.
Ålder spelar också roll för bildningens innehåll. Unga människor i dag har kunskaper i IT-sfären, som många av oss 60-plussare saknar, även om vi dagligen använder datorer. De har andra referenser när det gäller litteratur, musik och konst. Och spel!
Lite försiktigt frågar jag unga i min närhet utan någon särskild ordning om Dante, Beethovens femma, marskalk Mannerheim, Karin Boye, hexameter, impressionism, Monica Zetterlund, De Tre Musketörerna, "Nils Holgerssons resa" och Sigmund Freud.
Många frågetecken.
Samma sak med Geijer&Tegnér, Chopin, Sigrid Hjertén, "Aniara", Dr Jekyll och Mr Hyde, "Den inbillade sjuke", Elin Wägner och den helige Fransiscus.
Sådär kan man hålla på.
Men vem säger att det är kunskaper om just dessa personer och ismer och annat som gör en till en bildad människa…
Kan inte lika gärna kunskaper om MineCraft, Aviciis musik, koldioxidens positiva och negativa verkningar, zenbuddhism, farsi, kvantfysik, manga, Hafez och veganism vara beståndsdelar i en ny bildningsgemenskap? För att inte tala om allt som jag aldrig har hört talas om.
För det är väl det bildningen är, en sorts gemenskap där man kan nämna något och få alla omkring sig med på noterna. Därför att man har en gemensam grund att utgå från.
Min man brukar säga att det är jämnårigheten som skapar gemenskap. Oavsett var i världen man kommer från.
Så vad anser 70-åringar i Europa, Asien och USA att bildning bör bestå av? Vad säger 30-åringar? Och förorternas nyanlända – hur ser de på bildning?
Är begreppet kanske förlegat och helt omöjligt i dag?
Kanhända är det som med litterär kanon. En sådan kanon går inte att fastställa. Det handlar om… kanoner.